stardustchild.blogg.se

Det blev bara en liten paus för att jag tappade orden.

 

Jag har inte börjat dricka kaffe än, nej. Tyvärr. Sorry. Mamma frågade häromdan när jag tänkte växa upp och börja dricka kaffe. Jag svarade att jag kommer att bli en sån där rebellisk författare som dricker varm choklad istället för kaffe, alkoholfritt vin eller smultronsoda istället för rödvin och som lyssnar på Rosa Helikopter istället för Schubert.

Men jag har tvättat mina händer med kaffe. Ja, eller, varm kaffesump. Tro det eller ej, det är faktiskt otroligt bra för huden och den mjukar upp dina händer så att det känns som bebishud.

Därav kaffetiteln.

 

Det har varit en speciell vecka och idag är en lite vemodig dag som avslut på den.

Jag försökte desperat rafsa ihop dikter till poesifinalen igår under hela förra veckan, det blev två dikter varav en började med raden "Det är ditt fel att inget går som det ska."

Jag förlorade. Eller ja, att komma på sjätte plats av totalt trettiotvå tävlande från början kanske inte är helt värdelöst, men just nu känns det så. Två platser från SM-laget, det känns bara för bittert. Det är fjärde gången som jag snubblar på mållinjen nu, så jag börjar fundera över att hålla min poesi för mig själv och dem den avser i fortsättningen.

Jag klarade inte av väntan på Idol-auditionen i lördags heller. I fredags var jag på en fantastisk middag för att fira en vän som fyllt år och därefter, runt elva mötte jag upp Ina för att åka till Globen och börja köa. Det var svinkallt, bilmätaren senare kom att visa 2-3 plusgrader. Det var bara sex personer där när vi kom dit och det duggregnade. Jag som ändå brukar vara någorlunda stark och tuff gav upp efter fyra timmar, framför allt av den orsaken att föreställningen har premiär på tisdag och att det vore lagom kul att spendera min första egna premiär någonsin med att hosta sönder mig själv eller feberfrossa.

Så kring halv två ringde min fantastiska pappa och frågade om jag ville komma hem. Jag förklarade att jag kunde ta tåget, att det inte var så långt men han insisterade på att få hämta mig. Så en halvtimme senare satt jag i bilen med min underbara mamma och min fantastiska pappa på väg hem där jag fick krypa ner i min varma säng. Underbar känsla.

 

Nu sitter jag med kuvert, pennor, brev och stjärnor över hela mitt sovrumsgolv och lyssnar på Hand Covers Bruise i skenet av mina ljusslingor. Det är föreställning i övermorgon och även om jag är glad, är jag också ledsen. För nu ska det ta slut. Efter i övermorgon, är Dröm, Drömmare, Dröm över och slut.

 

Idag är en lite vemodig söndag.

Idag kräver lite sorglig musik.

Men imorgon ska jag vara glad och på tisdag, ännu gladare.