stardustchild.blogg.se

 

De kunde inte ha kommit i bättre tid.
De senaste två dygnen har varit en ren jävla kamp mot mina onda tankar. 

Innerligt önskar jag, att tårar kunde komma och att jag genom det kunde känna mig lättare. Men nätterna som jag älskar så innerligt är värst. Vissa dagar kommer jag på mig själv med att bara stirra framför mig.

Det känns som om en krona av törne fastnat i min panna och som om dess gift sprider sig rakt in i mina vackra tankar och tar över. 

Helst vill jag bjuda de onda tankarna på te och förklara hur mycket jag vill gråta över att de finns där. Jag är så van vid att älska livet villkorslöst och när jag då inte känner att jag har förmågan att göra det, blir allt flera tusen gånger sorgligare. 

Glad musik gör det inte bättre, inte heller mina AppleRockstars, Fruit Loops eller lyckligt mönstrade plåster. Inte ens Mr, Karró - min glada, uppstoppade morot - botar mardrömmarna om nätterna trots att jag kramar honom hårt.

 

Jag är så glad för sommaren, glad för att Amalia finns i mitt liv och ringer upp bara för att säga att vi nog har en del att prata om och får mig att både skratta och le, glad för att det om en vecka är festival och glad för att jag snart ska flytta. Glad över att ha världens bästa familj som förstår mig och respekterar att jag inte orkar allt.

 

Men just nu äts allt det upp och jag hoppas att det snart ska gå över.
Förlåt för att det här inlägget inte handlar om Disney Hollywood Studios och Universal Studios-besöket, fullt av färgglada bilder och beskrivningar. Det inlägget kommer också, men det får nog dröja ett tag då det verkar som om spökena vill stanna ett tag till.

 

Tack för era fina kommentarer, vackra ord och uppmuntranden både här på bloggen och på mina bilder. 

Det lyfter mig nästan mer än vad vingarna gör.

Kärlek. 

♥