I år grät Linköping. Då gjorde jag det med. NärCon2015.
"Sakta började regnet slå mot vindrutan, när hon startade bilen. Då knackade det på rutan och NärCons fräkniga, men åh så trött sol, bad om att få åka med i alla fall, fast hon sagt nej tidigare. De kastade ut mer packning, packade om så att de nu var fem fina vänner, en glassgubbe, en glittrig palm och tre katter i bilen mot Stockholm. Musiken från instrumentbrädan var dov och alla var nog lite tagna av veckans bravader. Den där glada vännen i framsätet skojade om huruvida det nu var dags för alla att bryta ihop samtidigt. De log till svar och hon kände bara sig tacksam över att så mycket kärlek fick plats i hennes lilla, lilla bil. I takt med att Linköping grät, fällde hon en tår till svar."
Nu har jag äntligen landat i att NärCon är över och kan därför posta det inlägg jag började skriva redan i måndags.
Jag visste att saker skulle bli annorlunda i år. Tyvärr var det en smärtsam medvetenhet och trots att jag kämpade emot det faktumet så hårt att jag höll på att bryta ihop bara av försöken att vara mitt gamla jag, blev jag ständigt påmind om att det som vissa dagar känns som en evighet sedan och andra dagar som om bara timmar gått, fortsätter att förändra min syn och känsla kring de mest viktiga saker.
NärCon 2015, blev ett fantastiskt event på många, många sätt. Tillsammans med mina otroligt begåvade vänner, teammedlemmar, kommitéeare, med-OA's och så vidare - drog vi ihop ett event för över 8000 (!) personer.
Vi sände Nordic Cosplay Championships i både SVT och finsk tv. Vi hade några av världens bästa cosplayare på plats och främst av allt - vi körde järnet, dygnet runt, för er!
Trots underbemanning, trots planeringsras, trots missöden, olyckor och annan skit - lyckades vi ännu ett år med att sprida glädje över hela Linköping och in i människors hjärtan.
Mina fina vänner i bilen på vägen till NärCon. Det syns inte att Petra har Gabbe i knät.
Just nu går det runt mycket ryktesspridning, skitsnack och trashtalk om hur årets NärCon varit det sämsta hittills och på vissa ställen direkta personangrepp angående varför det varit så.
Frågar du mig, inte bara som hårt arbetande OA för årets festival, utan också som ett hederligt gammalt NärCon-fan som åkt varje år (-2011) sedan 2009, vill jag påpeka hur mycket jobb det legat bakom ett sådant event.
Huvudarrangörerna + kommitén för NärCon jobbar hela året för att festivalen ska bli möjligt och lägger både övertid, energi och kärlek i sitt arbete. Vi som är OA's lägger minst ett halvår på planering, rekrytering, inköp och diverse annat beroende på område.
Allt detta gör vi för att under en vecka bygga en stad av kärlek, frihet och samförstånd i kampen för att alla ska få vara sig själva, skratta och må bra.
Allt detta gör vi för att under en vecka bygga en stad av kärlek, frihet och samförstånd i kampen för att alla ska få vara sig själva, skratta och må bra.
Därför kan ni klaga allt vad ni vill, men det enda ni gör är att trycka ner de som kämpat järnet för att göra allt bra för er.
Det var ett flertal arrangörer som tog smällar ingen någonsin ska behöva ta, men som inte sitter och klagar på att det var NärCons fel. Lär er av dem.
Det var ett flertal arrangörer som tog smällar ingen någonsin ska behöva ta, men som inte sitter och klagar på att det var NärCons fel. Lär er av dem.
Frukostinköpet för världens bästa team, dag 1 ;)
Årets event var på många vis påfrestande för mig. Dels för att jag kände en enorm press på att klara mig bättre med mitt område, då jag blivit baktalad innan och under eventet angående det som hände i mars om att jag inte skulle klara av det.
Det fanns också mycket förväntningar på mig från mig själv, när det kom till att jag hoppades på att jag skulle få känna mig som för sex månader sedan, vilket jag i vissa glimtar faktiskt gjorde.
Jag pressade för första gången på månader in mig i ett större socialt sammanhang där jag var tvungen att interagera med en stor andel människor, vilket aldrig hade funkat om det inte vore för alla fina som jobbar med NärCon och som fanns där att hjälpa till och stötta upp.
Jag blev av med vän som visade sig vända kappan efter vinden i samma sekund som något blev jobbigt, vilket var mycket tråkigt att inse. Att samma föredetta vän också valde att ta vår personliga konflikt till högre "makter" och sätta mig i skiten, gjorde inte saken bättre.
Det fanns helt enkelt en hel del förhoppningar som inte blev uppfyllda, men också tusen saker som blev betydligt bättre än vad jag tidigare trott.
En bild med gänget, när vi var på väg tillbaka till eventet efter vår bustur i staden Linköping <3
Och kom igen, ni som klagade på regnet?
Det var ju fint att dansa i. Vi i huspandateamet körde "It's raining men" och hoppade barfota i vattenpölar istället för att klaga. Kan föreslå detta som lösning till nästa år.
Och så får man ju lockigt hår av regn <3
Obligatorisk NärCon-selfie på min fina rhinestonekreation!
Som vanligt finns det alldeles för många, fantastiska människor att tacka. Men jag tänker försöka samla en del av dem här.
Tack Tor, för att du kom tillbaka till mig, för att vi slog ihop våra team och än en gång drog ihop ett gäng med supermänniskor. Tack för att du, likt jag, sliter ut dig för att göra det bästa vi kan. Tack för att du bringar glädje, får saker gjorda och litar på mig. Kör vi nästa NärCon tillsammans också? Gärna för mig, då du är bäst.
Tack Samuel, för att du under eventets gång frågade om jag var okej, för att du kramade om mig och såg mig när jag inte var det och för att du brydde dig på ett sätt som fick mig att känna mig bättre, snarare än mindre. Tack för den kärlek och glädje du sprider omkring dig och för att jag fick krama om dig när du var ledsen - det gjorde mer än vad du kunde ana. <3
Tack David, för att du litade på mitt omdöme, för att du gav mig tilliten och hjälpmedlen för att klara av mitt område. Tack för att du är en otroligt duktig ledare som verkligen ger utrymme för eget ansvar och planering. Tack för stöttande, glädje och välorganiserade möten. Jag är glad över att få ha jobbat under dig i år.
Tack Scale, för att även du lämnade utrymme för eget ansvar i all kalabalik som uppstod någonstans i mitten av eventet och för all hjälp.
Tack Caroline, Eric, Tommy, Iselin, Joar, Nicki, Viola, Emma, Mimmi, Isabelle, Jonna, Kenneth, Leonardo, Niki, Ellen, Lovisa, Henrik, Johan, Morphene, Leo, Qim och Robin, för att ni var det absolut bästa teamet jag någonsin haft som arrangör. Tack för skratt, Cards Against Humanity-rundor, för stöttning, för torkande av tårar, för att ni hållit ut när planering skitit sig, för fina frukostmöten, för roliga, elaka planer, för kramar, glädje, kärlek och fina historier, för post-it's och maskeringstejp, för presenter att minnas och för att ni lade er tillit och era leenden i mina händer. Åh vad jag är glad för att jag fick just er och åh vad jag hoppas att ni kommer tillbaka <3
Tack Petra, Amalia, Dylan, Stefan, Jakob, Vendela, Jenny, Caroline, Taze, Lynn, Maru, Nimrod och Isagela och Julia, för kärlek i alla former, hjälp även när jag trott att jag inte behövt den, stöttning, peptalks, tröst, skratt, energi, samtal om livet, unwinding och handhållande. Isagela för att du grät både med och för mig, för att vi är vänner och för att vi värdesätter det mer nu.
Ni är alla bäst och jag är så fruktansvärt tacksam över att ni finns i mitt liv.
Ni är alla bäst och jag är så fruktansvärt tacksam över att ni finns i mitt liv.
Det har varit en vecka av Origamifåglar, ryska planer, frukostfester, kramar, skratt, sparkcyklande, hjärtslag, tårar, nya vänner, ångest, Fruit Loops, Kalaspuffar, regndanser, chokladpudding, pepp, ångest, tröst, glada pojkar, komradiomys, livslust, Mekonomenstopp, dunkande musik, bråk, roliga citat, för många glasspinnar, men främst av allt - kärlek. Med stort K.
En fin bild av hur vi fick plats fem vänner, en glassgubbe och tre kattrumpor i min lilla, lilla bil tillbaka till Stockholm <3
Så tack NärCon 2015 för en fin upplevelse som jag tar med mig ett tag framöver. Fack för de få trasiga och ledsna stunderna du gav, men det bjuder jag på.
Vi ses i vinter, för inte kan jag lämna nu - det är ju inte alls som roligast än.
Tack för påminnelsen om hur många fina människor som bryr sig om mig och ställer upp när jag behöver. Tack för skratten mitt i tårarna. Jag älskar det här, alldeles för mycket.
Ni blir inte av med mig än på ett tag.
#MinKärlekÄrErKärlek
♥
