stardustchild.blogg.se -

Det nya året, det nya livet?

Publicerad 2013-12-31 18:33:00 i Allmänt

"Should all acquintance be forgot, and never brought to mind?

Should all acquintance be forgot, and days o'lang syne."

Än en gång är det dags. Om exakt sex timmar och tjugoåtta minuter.

Det nya årets ska skålas in, himlen ska explodera och vi ska erkänna det nuvarande årets misstag och guldkanter, medan vi diskuterar hur nästa år ska bli och filsoferar kring vad som ska hända.

För mig, har år 2013 nog varit mitt bästa år. Det har kantats av mycket skit och tråkigheter också, absolut, men i tanke på allt jag uppnått och lyckats med i år - har det garanterat varit det jag bad om för 365 dagar sedan - Mitt År.

År 2013 har varit fyllt med:

Företagsamhet, entreprenörskap, teater i alla dess former, för mycket glass, för lite läsning, skrivande, kultur, Våga Drömma, Köpenhamn, det nya drömåret, lego, lockar, glitter, sleepovers, äventyr, rosetter, stjärnor, Gävlekalas, tågresor, Miley Cyrus, sockervadd, spontan Göteborgsresa, "Midnight in The Garden of Good and Evil" med Sophia, Hard Rock Café, nytt jobb, god mat, ljusslingor, The Sounds, komedi, improteater, skotsk folkmusik, Jonas Gardell, päronsaft, Riesen med Rasmus, indierock, kyssen, Krappet, haremsbyxor. mitt-i-natten-glass med Niki, sjöstjärnejakt, Spotifylistor, nya vänner, Junibacken, kärlek, Florida, tröst, tårar, varm choklad, clowner, bokmässa, världens bästa födelsedag, klippning, countrymusik, film, lärdomar, hårfärg, juldekorationer, We Can't Stop, NärCon, badankor, filosofiska nätter, komplimanger, förälskelse, SJ, citat, WeHeartIt-bilder, doftljus, Taylor Swift, parfymer, kramar, nakenkatter, strumpor, goda gärningar och familj.

Och jag som tidigare haft svårt för att se mina egna stordåd, har nog varit mer stolt över mig själv i år än något annat år. Jag har varit snällare mot mig själv i år. Jag har tillåtit mig själv fler saker än tidigare.

Då NärCon börjar redan torsdag morgon för arrangörer och funktionärer, har jag beslutat mig för att avböja de fina nyårsinviter jag fått från olika håll i år och fira med familjen istället. Så vi valde att börja dagen med bowling på O'Learys.

Naturligtgvis vann lillasyster, även om far hävdar motsatsen, då han är en dålig förlorare. Men det var fantastiskt kul och förhoppningsvis fortsätter kvällen så. Det blir lyxmiddag á mamma och pappa, Coeur de filé med sparris och potatis! Sedan ska vi, bara för att, se "New Years Eve" som jag är så förtjust i innan det är dags att skåla in 2014 med Herrljunga Magnum Cider och den beryktade Silfverbielke-Champagnen som en liten symbol för att det även gått bra för min far i år. Vi firar också min mors höga betyg i sin Företagsekonomikurs hon gått under hösten och att lillasyster Josephine fått designa sitt första, riktiga bokomslag i år.

Och här får ni se det vackra, dukade nyårsbordet, fullt av stjärnor - som det ska vara.

Och den mysiga, nyårsfilmen med en av de vackraste Auld Lang Syne-versionerna som finns, av Lea Michele.

Under år 2014 väntar:

Min Londonresa för att skriva klart min bok, studenten, högskola (?), körkort (?), Florida, hemifrånflytt (?), ett gladare jag, nya bekantskaper, nya resor, äventyr, upplevelser, smaker, musik, kärlek i alla dess former, alldeles för många fina moments att dokumentera och fotografera.

^ Förhoppningsvis tusen andra saker, men det är ju det jag ska se och inte grubbla över. Det får ni läsa om i nästa års summering. För min del väntar ju en del viktiga livsbeslut. ;)

Och just det, mitt enda nyårslöfte blir nog att våga ännu mer än i år. Det var mitt nyårslöfte förra året och jag har faktiskt levt upp till det, trots att jag vanligtvis inte är så bra på att lova saker för långt fram.

Nu tackar jag för mig, då mitt inre barn funtar på att gå ner och leta päroncider i väntan på fyrverkerierna senare som liksom bara är lite för vackra.

Gott nytt år, vänner och familj. Tack för allt ni gjort för mig och allt ni låtit mig uppleva. Min kärlek är er kärlek ♥

"Five hundred twenty five thousand six hundred minutes, how do you measure, measure a year? In daylights, in sunsets, in midnights, in cups of coffee, in inches och miles and laughter and strife."

Kommentarer (0)

Wonderland Express~

Publicerad 2013-12-29 18:45:02 i Allmänt

Sååå, det har inte blivit inlägg varje dag och tror inte att jag kommer lova det i fortsättningen heller. I synnerhet inte under nästa vecka då det är dags för NärCon - The Stockholm Edition på Älvsjömässan i samband med MY;2014 och i tanke på att jag är ansvarig för ett rätt stort område under det här konventet.

Sen i tanke på att det är lov, har dygnsrytmen tagit lite stryk och är nu inne på andra veckan då jag somnar mellan 4-6 på morgonen och går upp 10-11, Det vill säga - inte bara en dum dygnsrytm, utan för lite sömn också. (Sen är det visserligen inget nytt för en estet som jag ;)

Idag har jag i alla fall påbörjat lite ta-igen-arbete för skolan då det lagts lite olika saker åt sidan innan lovet. Det har ju varit lite mycket.

Sedan kom mor in och undrade om jag skulle hänga med en sväng till IKEA, vilket kändes som en bra idé då jag inte varit ovanligt duktig på att lämna huset under lovet. Usch, stressade människor under mellandagsreor är nästan värre än innan jul.

Igår började jag dessutom bygga lite rekvisitagrejs för cirkusföreställningen. färga papper, fixa och greja med scenkläder och dylikt. Idag är det bara femtiofyra dagar kvar till premiären! Se där! Det gäller att vara produktiv. Vilket jag vet att många av mina fina skådespelare har varit med sina repliker under ledigheten.

Imorgon tänkte jag ta och klippa till, samt färga min risbuske till hår som fått gå och växa fritt i cirka femton månader och därefter umgås med mina kära föräldrar på Hard Rock Café, då systeryster är hos Emil.

På nyårsafton lär det bli bowling och mysig middag med familjen. Ingen större fest i år i alla fall.

När mor och jag var i affären såg jag att dem tagit in Smurfkex. Isabell blev likt en lycklig femåring väldigt förtjust och gick hem med ett paket. Tillsammans med den goda kaktuscidern blev det söndagsmys i Underlandet.

... Och igår hamnade lite fler saker i taket, två discokulor så att det får glittra lite mer här inne och en julgransprydnad jag hittade på mellandagsrean. Tillsammans med ljuset som nu korrigerats lite då de blåa ljusslingorna ligger på ena sidan av rummet och den röda på den andra...

Så nu är det lovmysigt i Underlandsrummet. Snart dags att börja packa inför torsdag, vi får se om det blir idag eller imorgon.

Utöver det tänker jag bara tipsa er alla om att se "Eternal Sunshine of the Spotless Mind" med Kate Winslet och Jim Carrey i huvudrollerna. Jag såg den i natt då jag inte kunde sova och det var verkligen en intressant, men skrämmande story. Den påminde lite om framtidsteorin som tas upp i böckerna "Skinned" och "Crashed" och handlar om hur man kan radera människor fullt ur sitt minne och på fullaste allvar glömma att man någonsin känt någon. Processen går ut på att samla ihop alla fysiska saker som påminner om personen du vill radera och sedan på band inför läkare, berätta så många minnen du minns tillsammans med den personen så att de har material via filer som de raderar med hjälp av dator och andra tekniska hjälpmedel.

Mådde nästan lite illa efter att ha sett färdigt den, inga spoilers, men absolut sevärd. Den är från 2004 men utspelar sig troligtvis, due to stil på kläder och möbler, under sjuttiotalet.

Nu ska jag fortsätta mitt pluggande!

Kram på er ♥

Kommentarer (0)

~ Catching Fire ~

Publicerad 2013-12-28 03:55:59 i Allmänt

Jag var fjorton år när min dåvarande pojkvän, tillika första kärlek, Emil, räckte mig boken och sa "Läs den, den kommer typ... Förändra din värld eller något."

Jag som kunnat läsa sedan fem års ålder och ryckt åt mig det mesta i litterär väg fnyste lite och svarade något i stil med att det krävs en del för att förändra min värld.

Boken han räckte mig, var naturligtvis "The Hunger Games", fast den svenska versionen. (Vars namn jag inte får nämna för min syster, då hon tycker att det låter vedervärdigt.)

Och ja, den förändrade nog min värld lite.

Jag som tror att allt vi människor ser, läser, upplever, känner, smakar och vidrörs av påverkar oss - är helt övertygad om att den här boken, den här historian, de här orden förändrade min värld.

Ikväll tog jag med min kära syster, tillika bästa vän Snuff (aka, Josephine) ut på middag. Vi gick på O'leary's och såg till att äta skräpmat av den finare sorten. (Läs: Inte McDonald's)

Prat om livet, catching up kring saker vi inte hunnit prata om, då vi innan lovet inte hunnit umgås så mycket. Hon pluggar andra året, jag pluggar tredje året, hon jobbar, jag jobbar, jag regisserar, hon pluggar repliker, hon har pojkvän, jag behöver skriva. Ekvationen går inte alltid ihop och då får man ta igen allt så småningom.

I alla fall, efter den trevliga middagen och lite fönstershopping, samt inhandlande av juldekorationer på mellandagsrea - gav vi oss iväg till SF för att se Catching Fire, vilket för er som inte läst böckerna eller har koll, är uppföljaren till den första boken och filmen.

Betyg? Sex av fem stjärnor.

Nu är det ju märkligt att jämföra förstagångare och uppföljare, men Catching Fire var garanterat bättre filmad, bättre gjord och med bättre specialeffekter än den första. Den här delen av historien om Katniss är också, i mina ögon, mer intressant än i den första boken. Ser verkligen fram emot att se de sista två filmerna (då de delat upp den sista boken på två filmer, likt Twilight och Harry Potter).

Det enda jag eventuellt har lite svårt för är att de målat upp någon slags Jacob-Bella-Edwardsituation mellan Katniss, Peeta och Gale, vilket inte riktigt är fallet i böckerna.Nog för att jag älskar kärlekshistorien kring Peeta och Katniss, som den romantiker jag är - men varför de blandat in Gale, har jag lite svårt att förstå. (annat än för att spice'a upp filmskeendena) Det finns några få sekvenser som påminner mycket om Twilightfilmerna, vilket känns lite onödigt. Slutet hade till exempel kunnat göras på så många andra sätt.

November nästa år, mina vänner, november nästa år.
Men ja, det var många känslor som väcktes i mig och en och annan tår kan ha förekommit. Inte för att jag skulle erkänna det, men ändå.
Känslan jag älskar mest är dock - min kreativa lust som ökat under kvällen och natten.

Katniss och Peeta iklädda kläderna de skulle ha gift sig i.

Bilderna är lånade från www.weheartit.com

Så, kontentan av det hela... Tack Emil! Tack för att du räckte mig en massa fantastiska ord i bokform som med största sannolikhet förändrat lite av min värld. Tack för att du dessutom gjorde det innan alla andra började läsa böckerna. Det känns lite finare att ha varit före mainstream-klungan!

Men nu, kära vänner, är det dags att säga godnatt då klockan snart är fyra och då det ser ut som om jag får finbesök av Henrik och Isagela lite senare idag!

Lite NärCon-förpepp kanske? ♥

Kommentarer (0)

~ Återkomsten ~

Publicerad 2013-12-22 22:53:00 i Allmänt

På min birthday-profil står det att jag idag är 6850 dagar gammal och att jag om nittio dagar, når åldern nitton.

Tiden går alldeles för fort och samtidigt som ibland vill trampa på slangen för att stoppa flödet, kan jag inte sluta älska hur hjulet bara fortsätter snurra.

Det har gått en tid, mina vänner. Jag ursäktar för det, men det enda jag har att skylla på - är som vanlig, livet.

Sist jag skrev, hade hösten nästan bara börjat, nu är det december och två dagar kvar till det alla barn väntar på varje år. Själv, är jag inte längre lika lyrisk, men det är ju allt lite fint med alla ljus. Dock dröjer sig lite tomrum och sorg kvar efter några av höstens bravader och därför känner jag mig något mer melankolisk än vanligt.

Sedan sist har jag fått jobb och är nu stolt servitris och assisterande kökshjälp på Saddle and Sabre på Tegnérgatan i Stockholm. Otroligt mycket att göra och högt tempo - det vill säga, perfekt för mig!

Utöver det har ännu en termin gått, vilket betyder att jag bara har min sista kvar. Nedräknaren i telefonen visar att det endast är 171 dagar kvar till studenten och... Tills det nya livet börjar?

Jag vet inte vart tiden och livet för mig, men högskoleansökningarna ska in i mars. Förhoppningsvis blir det Malmö och ett rejält miljöombyte. Det är dags att lämna Stockholm och all stress bakom mig.

Föreställningen går framåt och igår var det exakt två månader kvar till premiären. Det finns mycket kvar att göra, men jag är övertygad om att vi får ihop det och är jättespänd på att se hur många som kommer, då vi faktiskt sålt en del biljetter redan.

Både avhopp och tillkomster har skett och det har varit både frustrerande och underbart - som med alla estetiska projekt med andra ord.

Niki Viksell och Allan Persson som spelar clownerna Merkurius och Mars.

Jag har också, äntligen, fått ihop pengar till min Englandsresa.
För er som inte följt bloggen, håller jag på och skriver en bok, som förhoppningsvis ska bli klar till sommaren. En del i boken utspelar sig bland annat i London och Brighton, vilket har fått mig att inse att jag bör göra en liten researchresa för att få saker rätt och fram tills nu, har jag inte haft råd att åka. MEN, med lite tidiga julpengar + lön + dricks + studiebidrag och sånt där, har jag nu äntligen råd att åka.

Så nu i mellandagarna blir det klippning (då mitt stackars hår fått lida i över ett år nu) och bokning av Englandsresa i mars. Troligtvis efter födelsedagen.

Så, ja, så ser det ut. Nu när jag äntligen är ledig igen, tror jag att jag tar upp bloggandet på nytt.

Glöggafton igår också, skall nämnas. Familjen Öhrlunds eviga decembertradition var en större succé än någonsin med massor av mat och godsaker, samt musik och fruktansvärt mycket trevliga människor. Det blev många nattsamtal med både gamla och nya ansikten.