stardustchild.blogg.se

Jag hittade den här, mitt på vägen där jag vandrade hem i försommarkvällen. Jag blev lycklig och log fånigt åt att någon måste ha tappat något så fint. Mitt leende breddades lite mer efter en redan så underbar och lycklig kväll.
Jag behövs. Jag är odödlig.
Jag är glad, jag är ung, jag är vild, jag är vacker.
Jag vet inte var skylten kommer ifrån och jag var väldigt sugen på att ta med den hem bara för glädjens skull, men stoppade mig själv då jag insåg att jag ville skänka nästa förbipasserande samma glädje.

Det har varit en fantastiskt underbar dag och jag vet inte var all energi kommer ifrån.
När jag kom hem, sa jag det rakt ut.
"Åh, vad jag är glad!"
Mamma sa åt mig att dela med mig.
Glädje hemma har blivit lite som mjölk.
Ja, men... Ungefär - "Isabell, du har druckit upp all glädje här hemma. Nu får du se till att skaffa mer!" med svaret "Nej, den kommer inte hemifrån, jag har faktiskt skaffat den själv!"

"Take a sad song and make it better."

Jag har stått och räknat på tre K-brunnar och fått ordentligt med kärlek för det, så det var värt att ödsla de sextiosex sekunderna av mitt liv på det.
Jag har druckit cirka en halv deciliter soja för att jag blev utamanad. Det smakade förjävligt, men det var lite fint ändå. Då kan jag lägga till det på min Bucket List OCH kryssa av det direkt.
Jag har haft en mycket kort, men innehållsrik och fin sommarpromenad med Niki på parkeringen i Rotebro Centrum i väntan på hennes tåg till Uppsala.
Jag har fått ett fabulöst feedbackord som jag inte kan uttala på mitt manus av Rasmus - "superoptimoptisktopipangfenomenalisk!". Troligtvis årets bästa ord, med tanke på hur positivt det låter.
Jag har agerat en ytterst könsförvirrad Romeo Montague i klänning mot sjukt duktiga Allan.

Och nu sitter jag här. I mitt stjärnprydda rum.
I fjorton andra tonårsrum runtom i Stockholm och dess förorter, ligger fjorton andra stjärnor och sover. Med all rätt, det har varit en lång och på några sätt krävande dag - men den har varit kul och värdefull.
Jag har tagit tusen bilder känns det som, även om det säkert bara är två-tre hundra.
De ytterligare fjorton stjärnorna som spelade igår och i förrgår ligger nog också och sover nu. Kanske är det bara jag som är vaken?
Inte länge till dock. Mina ögonlock är också tunga. Oberon och Puck, lägg saft på dem när jag sover så att jag kan drömma mig iväg till Julias balkong under Trettondagsaftonen. Se, jag är så trött att jag blandar ihop alla historier.

Soundtracket till Finding Neverland spelas i mitt stjärnbeklädda rum, en flik med WeHeartIt och en sökning på 'Dreamer' ligger uppe och jag har kvar lite av det där ruset som legat i mig nu under kvällen.
Det är sommar. Jag behövs. Jag är glad, jag är ung, jag är vild och jag är vacker.

Min stora, andra familj har gjort mig stolt idag.
Imorgon kör vi sista föreställningen för årskurs två. 
Tiden har gått så fruktansvärt fort. Jag börjar trean om, give or take, tre månader. Jag tar studenten om tolv-tretton.
Det ska bli den bästa föreställningen hittills. Sådetså.
Sov sött alla fina läsare~ 
Sov sött, mi Ohana~

Nu faller jag ner bland mina stärnor och svimmar av i stoftet~ ♥

Jag har varit försvunnen ett tag, inte alls med avsikt - det har bara hänt för mycket de senaste... Oj, fem dagarna/dygnen.

Ibland springer livet iväg.

Well, vi kör en uppdatering:

 

I torsdags överaskade jag Rasmus, för att fira att mitt manus med ett visst "obviöst" tema, med en liten tältbio vid Valla Torg. Huvudidén var faktiskt att jag skulle tagit med honom på riktig cirkus som var vid Valla Torg den kvällen, men mina planer gick inte som de skulle och min studentekonomi tillät inte.

Äsch, lika bra, tänkte jag. Mitt älskade cirkustält fick pryda den gråa förortens gräsfält ett par timmar och många skratt fyllde tystnaden.

Det bjöds på Water for Elephants, godis, popcorn och en mycket säregen krusbärsdricka i kulören giftgrönt.

Först var det så fint väder ute, men biofilmen avslutades i tältet - due to regn.

Jag har så mycket bus för mig ibland, det är i alla fall vad mamma säger~ 

 

Den där mysiga känslan som uppstod när bussen inte skulle komma på en bra stund och jag bestämde mig för att gå hem istället. I solskenet, till tonerna av Ted Gärdestads vackra röst i lurarna och synen av ett gäng barn som hoppade studsmatta och skrattade ljudligt - var näst intill obeskrivlig.

Sommaren är här nu, våren hann knappt komma förrän det var dags att lämna plats åt min älskade sommar.

Det har varit 18+ hela dan och jag bara älskar känslan som ligger i luften, trots att det just idag har varit en sån där märklig dag fram tills att jag kom hem till Rotebro nu tidigare ikväll.

 

Det står rosor på bordet och jag skriver, skriver, skriver på det där manuset som måååååste bli klart snart. 

För övrigt är det en någorlunda stressig vecka, mycket att göra, men bara 25 skoldagar kvar till sommarlov! Bara 38 dagar kvar till hemresan mot Florida.
Herregud vad tiden går fort. Fortare än att jag hinner med, men samtidigt är det den roligaste resan jag varit med om. Jag tänker inte hoppa av tåget nu bara för att det är skrämmande att det går fort. Inget skrämmer mig, eller ja, det försöker jag i alla fall övertyga mig själv om.

 

Nu har klockan blivit för mycket igen. 

Men jag vet i alla fall att jag somnar med en betydligt skönare känsla än den jag vaknade med. Klumpen i magen som legat och skvalpat och värkt hela dagen på grund av olika anledningar har lösts upp. Saker som inte var bra denna morgon är bättre nu och förhoppningsvis ännu bättre imorgon/idag. 

Mina hemliga planer för torsdag går också som de ska. Jag har så mycket skit för mig ibland ♥

 

 

Vill skriva något meningsfullt på toppen av mina converseskor, råka hitta en flygbiljett till något exotiskt land på gatan och skriva en dikt om att leva fritt.

Kanske skulle den se ut såhär då:

 

Mina bokstäver börjar sakta ta slut för igår. Idag. Igår. Det borde fortfarande vara idag eftersom jag ännu inte somnat.

Jag har snart skrivit klart min projektrapport över slututvärderingen för projektet "Våga Drömma" och det börjar kännas lite vemodigt tomt. Det är slut nu.
Imorgon håller vi den slutgiltiga redovisningen och efter det är det tre och en halv månad tills jag får börja på mitt nästa, större, teaterrelaterade projekt. TRE OCH EN HALV MÅNAD. 

Usch.
Jaja, känner jag mig själv rätt (vilket jag gör) så hittar jag på tusen andra kreativa saker tills dess!

 

Jag vill att det ska bli sommar, liksom på riktigt. Riktig sommar. Vill kunna vandra längs med fältet i sommarnatten, i sommarluften, utan jacka eller bara med en tjockare tröja.

Jag vill hitta en låda med gratis böcker som man får ta ur som jag hittade på Södermalm förra våren, för det kändes så förbannat fint att någon gav bort något av det vackraste som finns att ge en annan människa. En historia.

Jag vill fylla ett helt golv med ballonger i olika färger, för att det känns sådär barnsligt och för att det påminner om barnkalasen jag hade som liten. Jag vill känna den där glädjen som bara ballonger kan ge.

Jag vill äta Lucky Charms, för att jag saknar Florida och USA och för att det påminner om barndom, obekymmer och kärlek för marsmallows på "fel plats".

Jag vill hålla någon i handen. Eller mer korrekt, jag vill att någon annan håller mig i handen - oavsett syfte. Bara för att det ska vara sådär mysigt som det är när någon håller en i handen.

Jag vill att någon som är bra på att åka skateboard eller longboard föreslår att vi ska åka tillsammans så att jag kan lära mig åka inlines i någon med balans sällskap. Bara för att jag äntligen ska få lyckas med något, men ha någon där som kan plåstra om mig om något går fel.

Jag vill äta Ben&Jerry's Strawberry Cheesecake på garagetaket, bara för att det är så otroligt vacker utsikt där uppe på kvällen och för att det är den mest fantastiska glassmaken som finns.

Jag vill köpa ett kinderägg, dela det i två halvor och ge den ena till någon utan hem och pengar och den andra till någon med mycket pengar om så bara för att sammanföra dem med en så enkel sak som ett chokladägg. Leksaken tar jag, som ännu ett tecken på att jag aldrig kommer att växa upp helt och hållet.

Jag vill doppa fjädrar i guld, bara för att det vore så vacker och naturlig konst.

Jag vill titta på stjärnorna nere från fältet med någon som älskar natten lika mycket som jag och som är lika värdelös på att somna i tid som jag.

Jag vill måla tavlor med planeternas tecken och hänga upp på träd i det färglösa område jag bor i, bara för att tvinga på det lite skönhet.

Jag vill flyga öppet, bara för att visa att jag kan.

Jag vill le åt all galenskap jag lyckas få ihop under en enda natt.

 

 

Det är många viljor, och de har bara en enda sak gemensamt - de är mina viljor. Annars skulle de aldrig höra ihop.

Nu ska jag nog ta och sova ändå, eller försöka. Innan jag kommer på mer galenskaper att skriva ner.

Har inte skrivit på alldeles för länge, då det hänt en massa saker i veckan, men här kommer uppdateringen.

 

Jag hade mycket svårt för att koncentrera mig på olika saker som ansågs viktiga i tisdags då jag alltid blir rätt uppspelt när jag ska resa. Det kändes ena sekunden som om "Nej, det är ju inte alls idag..." och i nästa som "Herregud, det är idag, idag, idag!!!" 

Sen blev klockan halv fem och jag fick äntligen rusa iväg så att vi skulle hinna med en tidigare tvärbana och komma till centralen i tid.

Vi köpte lyxsallad till middag och klev senare på tåget mot Köpenhamn som naturligtvis var försenat (SJ♥).

Det var en otroligt mysig och lugn tågresa genom Sverige. 

 

Vi hann under tisdagen och onsdagen med att:

~ Uppfinna en ny tradition (Det nya drömåret, som vi firar den trettionde april varje år från och med nu. Man ska skåla i smultroncider och lyssna på ABBA för att fira på bästa sätt.)

~ Tappa bort våra danska företagspengar för att sedan få tillbaka dem... (Det var helt absurt...)

~ Äta blå sockervadd och dricka smurfblod (Blå slush)

~ Åka en karusell som gick uppochner (Det gör vi inte om... Inte i den farten iaf.)

~ Åka bergochdalbana med mer än en Isabell (en liten en)

~ Förvåna en massa danskar genom att "Hoppsastega" oss fram genom tivoliparken och skratta åt oss själva.

~ Införskaffa en ny anka till min samling, som passande nog hette "Indie Dreamer"

Och en massa andra saker som inte får plats i ord. Det har i alla fall blivit en massa minnen att förvara.

 

Vi fick också en lugn, tidsenlig och skön resa tillbaka till Stockholm från Köpenhamn och nationella provet i engelska dagen efter (torsdagen) som vi fick alldeles för lite sömn inför då vi inte kom till Stockholm förrän kvart i tolv, gick troligtvis hur bra som helst. Förhoppningsvis. 

Dock verkar det som att det enda vi "vann" (då det stod med på vår Bucket List att vi skulle vinna något) var mer bakterier i Köpenhamn, så jag fick åka hem efter provet.

Ligger fortfarande hemma med extrem rethosta, feber från och till och förkylning. Men mamma har varit gullig nog att köpa piggelin åt mig och pappa har varit gullig nog att köpa sorbet. Min hals approves!

 

Har också ägnat stora delar av dagen åt att bygga lego. Ja, jag är arton och blir fullkomligt överlycklig när legot åker fram. Det var så längesen nu, men eftersom jag köpte nytt lösviktslego i Köpenhamn kände jag mig tvungen att lägga undan saker och ägna mig helt åt kreativt skapande.

 

Ska försöka ta det lugnt i helgen så att jag kan komma tillbaka till skolan på måndag i bättre skick. Nästa vecka är det redovisning för hela Våga Drömma och "Dröm, Drömmare, Dröm"-projektet i entreprenörskap och inlämning av projektrapport. Sen är det verkligen slut på riktigt. Vilket otroligt äventyr det har varit.

Sen är det en del andra, mindre saker nästa vecka och veckan därpå är det föreställningar för Shakespeare-kollaget och sen är det bara två veckor till sommarfesten och fyra veckor kvar till skolavslutningen. Tiden går fortare än att jag hinner med den...