stardustchild.blogg.se

~NärCon Stockholm – Det stora äventyret – Den andra världen~

Publicerad 2014-01-07 02:22:00 i Allmänt

"Och än en gång satt hon där, den här gången i en bil, på väg hem. Den här gången i januari, istället för i juli, den här gången under jullov istället för sommarlov, den här gången som snart utgången artonåring istället för ganska nybliven. Bredvid sig hade hon NärCons solstråle som bara skulle med ett par minuter, men som ändå spred sitt ljus och lämnade en solstråle kvar på sätet när han klev ur och tackade för skjutsen. Hon sa inte mycket under bilresan, för det fanns inte mycket att säga – bara mycket att tänka då drömmaren, numera kallad Kapten Bus, är en tänkare och då en tänkare alltid behöver kliva tillbaka ett par gånger innan beskrivningen finns av vad som hänt.
Hon insåg att det här inte skulle bli sista gången heller, framför allt inte då hon redan erbjudits plats till kommande event, vilket lade en slags glittrande känsla i bröstkorgen. Tanken på att en renbäddad och mysig säng hemma väntade henne, kändes märkligt nog inte alls tilltalande då hon hellre spenderat ännu en, om så bara en, till natt på personalservices soffa för att bli väckt av kostymklädda pojkar med glada miner. Hon tackade inombords en gammal och kanske ny på nytt vän för ett väl utfört arbete.
”Du är så jävla hippie”, fick henne att le, se ut genom fönstret i Stockholmsnatten, innan hon slutligen såg att bilen svängde in mot avfarten till Rotebro. Hemma igen. Åh, vad längtan till nästa äventyr trängde sig på.”

 Bakfyllan har slagit till. Ja, inte den där alkoholbakfyllan, men NärConbakfyllan. Det är en sorglig dagen-efterkänsla som gräver sig djupare in under huden nu när Stockholms första, riktiga brakupplevelse, konventsmässigt, är slut.
Det skulle ju inte gå så fort den här gången, hade jag intalat mig själv, men det är inte bara en klyscha – tiden går fort när man har roligt. Och OM jag har haft roligt.
Idag känns min vanliga verklighet lite overklig. Det gjorde den redan igår när jag för första gången på hela helgen ringde upp min pappa och hörde hans röst. Det blev nästan surrealistiskt att återgå till tanken att jag hade något utanför Älvsjömässans väggar. Jag förstår att det är svårt för andra att förstå, men när du äntrar NärCon, oavsett var NärCon är, så äntrar du en annan värld. En värld av färger, skratt, motgångar, medgångar, internskämt, konstiga miner, godis, livsglädje, tårar, masker, kramar, omfamningar, värme, kärlek och en fruktansvärd massa känslor. Jag är fullt medveten om att allt detta går att hitta ute i ”Verkligheten” också, men det är en oförklarlig känsla endast någon som varit där, innanför glädjeisoleringen, kan förstå.
Det finns så många att tacka, så många att sakna och igår kickade min sedvanliga separationsångest in tidigare än väntat och vanligt. Den här gången, var jag inte alls beredd på att åka hem. Därför var jag en av de sista kvar, därför kändes det märkligt när jag släckte ljuset i ett städat och tomt, men tidigare så fullt Trygghetsrum och därför kändes det märkligt när jag kom hem. Missförstå mig inte, det är otroligt färgglatt och härligt i mitt hem, men det är fortfarande två olika saker. Lillebror, aka Carl Sigvard var i alla fall lycklig över att se mig hemma, likaså mor, far och syster. Jag är glad att ha dem när mig igen. 

Den här gången tänker jag inte ens säga att det här blev min sista gång, för det är inte så. NärCon har blivit en alldeles för stor del av mig för att jag ska kunna lämna det bara sådär.

Tack Adrian, Alexander, Bellah, Caroline, Elin, Emilia, Fanny, Findus, Henrik, Isagela, Jamal, Joar, Johan, Jonas, Lucas, Malin, Magnus, Marcus, Maxime, Oliver, Oliver, Ronnie, Sandra, Sarah, Tina, Tobias och Veronica för att ni utgjorde ett fantastiskt team att jobba med. Era insatser var otroliga och särskilda guldstjärnor till Magnus och Fanny för att ni hjälpte mig under upp- och nerrigg, samt under de få timmarna jag fick sova. Även tack för alla skratt, roliga stunder, glädje, kramar och socker i olika former.

Tack Samuel för att jag fick chansen och förtroendet att klättra upp på en så stor position trots att jag inte hade supermycket erfarenhet. Det fick verkligen mig att växa ett par centimeter till, om än så bara inombords.

Tack Patrik, Rasmus, Erik, Mattias, Marcus, Miranda och Henrik för otroligt trevlig, effektiv personalservice och sällskap!

Tack Maru, Svalan, David och Emil för både skratt, kramar, lärdomar, uppmuntringar, komplimanger och glädje.

Tack Keijser för all hjälp med inköp och för att du var så tålmodig hur jobbig jag än var och hur många gånger jag än kom inrusandes och letade efter något nytt! 

Tack alla andra arrangörer och funktionärer som gör en upplevelse som NärCon, oavsett var, oavsett när möjlig.

Det finns med största sannolikhet många, många fler att tacka, men för nu - får det här vara bra. Tack ni som inte känner er tackade trots att ni borde ha tackats ♥

Lägger upp lite bilder jag tog under helgen!

 

 Det gällde att vara tydlig med var vi höll hus! Rum M13 på Stockholmsmässan ovanför sovsalarna som var placerade i galleriet.
 
Fin bild på Findus och Adrian!
 
 Söt bild på missnöjd änglaHenrik.
 
 
Måste säga att sorgen var enorm när jag kom in i vårt rum under slutstädet och alla funktionärers grejer var borta. Det är då man slås av tanken att det verkligen är slut.
 
Men jag kom trots av allt hem till Underlandet till slut och här bor nu jag och min fina miniväxt LillKeijser som jag fick av originalKeijser när alla mina funktionärer gett sig av. Jag kan inte döda den. Plast ♥
 
Sista lovmyset fortsätter här, innan skolan börjar på torsdag!
Nu åker arrangörströjan av och pyjamasen på!
 
Är medveten om att det blev felstavat när jag tog bilden, men detta är åtgärdat nu! 
 
Sov gott alla funktionärer, besökare, arrangörer och entreprenörer! Vilken vecka vi har haft! ♥
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela