stardustchild.blogg.se

Brev till min ofödde bror.

Publicerad 2014-10-15 18:18:44 i Allmänt

Hej Sebastian, eller om du nu skulle ha hetat Carl.
 
Jag heter Isabell och är din lillasyster.
Det känns konstigt att skriva det, för jag har alltid varit storasyster, storasyster åt lillasyster Josephine.
När jag och Josephine var små, brukade hon alltid tjata om hur mycket hon önskade att hon hade en storebror. Inte en storebror istället för mig, utan också. Jag tog det naturligtvis alltid personligt för att jag trodde att jag inte räckte som storasyster, men på senare tid, har jag börjat förstå vad det var som Josephine saknade. Förlåt att det tog mig nitton år att förstå att jag saknar dig. Ibland är jag inte lika snabb som alla andra.
Jag vet inte om du skulle varit född -92 eller -93, hade du vart född -94, hade inte jag fötts. Det spelar egentligen ingen roll hur mycket äldre än mig du skulle ha varit, men du skulle i alla fall ha varit min storebror.
Jag vet inte om det är okej att sakna någon som aldrig föddes, men jag tänker nog göra det i alla fall.
Du skulle älskat Josephine. Trots att det är jag som kallas för Bellabus, är det oftast hon som har de roligaste idéerna. Du skulle ha tagit hand om henne när hon var liten, när jag inte kunde göra det för att jag var feg och nog behövde någon som tog hand om mig också. Josephine var skittuff när hon var liten - ingen gav sig på henne.
Naturligtvis tog mamma och pappa hand om oss, men det hade nog ändå varit annorlunda att ha en bror på samma skola att springa till när de andra, äldre var dumma mot mig. Kanske hade de inte varit dumma mot mig om du hade varit deras vän.
Jag tror att du skulle ha skrivit, precis som jag, men inte att du skulle hållit på med någon sport eller så - trots att du hade varit sonen. Pappa är inte den sportiga typen, så du hade nog inte heller blivit det, tror jag.
Du skulle troligtvis ha spelat piano, för mamma hade älskat att ha en musikalisk son.
 
Jag vet inte riktigt varför jag funderar över hur du skulle ha varit. Kanske är det för att du liksom inte ens hann sätta foten på jorden innan det var dags för dig att lämna den. Du var nog ingen långt gången graviditet, jag minns inte riktigt, jag minns bara att mamma hade tre missfall.
Kanske funderar jag, för att jag sitter många, många mil bort från familjen, vilket de senaste dagarna har fått mig att fundera över vad som egentligen är en familj och vad det är som bygger den.
Kanske funderar jag, för att jag under de senaste två-tre åren sett hur mina vänners bröder är och sett mig själv sätta en liten adoptionsstämpel på mina något äldre vänner som är pojkar, bara för att längtan efter en storebror ibland har varit så stark.
Kanske undrar jag för att jag ser hur så många vuxna människor bråkar med sina syskon eller bryter kontakten. Skulle det ha hänt med oss? Troligtvis inte, i tanke på hur tajta jag och Josephine är.
 
Det händer att jag tittar på foton och funderar över hur du skulle ha sett ut, hur bilden skulle ha förändrats om vi hade varit tre istället för två. Om du hade varit blond som pappa, eller mörkhårig som mamma egentligen är. Om du, till skillnad från oss, skulle fått mammas vackra, bruna ögon eller pappas visa, grå.
Hur det skulle ha känts att trängas i bilen under alla resor till Skåne eller Göteborg, om vi skulle ha varit annorlunda om du fötts.
 
Jag vet ju inte riktigt vad jag tror på, men jag tror ändå på att det finns någon plats dit ni döda barn kommer. Och oavsett vad det är för plats, vet jag inte om ni läser bloggar. Men Carl Sebastian Öhrlund, om du läser det här, så ska du veta att du är saknad och att jag alltid kommer att undra.
Jag som ägnar mitt liv åt att söka två saker - frihet och svar, kommer aldrig att få ett svar på de här frågorna.
Carl Sebastian Öhrlund, hittills är du mitt livs största och obesvarade gåta.
Men tack för att du finns där någonstans och får mig att tänka på dig. Du ger mig inspiration och låter mig fundera.
Ibland hoppas jag att du tänker på mig med och på Josephine, och mamma och pappa.
 
Ta hand om dig, var du än är.
Jag skickar tusen kramar härifrån.

Med vänlig hälsning
Lillasyster, Isabell Alison

Kommentarer

Postat av: Birgitta Backlund

Publicerad 2014-10-16 14:15:53

Söta, söta Isabell!
Det här var det finaste jag läst på mycket länge! Jag är inte lättrörd, men ditt inlägg fick tårarna att välla fram.
Tack för att du delade med dig av dina fina tankar - och tack för att jag fick möjligheten att läsa det.
Varm kram!
Birgitta
PS. Det här borde du skicka in till Ordberoendes tävling "Älska noveller"

Svar: Tack fina Birgitta, för dina fina ord!Vad härligt att budskapet gick fram.
Ska absolut kolla upp det!
Kram på dig med ♥
Isabell Alison Öhrlund

Postat av: Meia Lindholm

Publicerad 2014-11-19 18:10:10

Jag älskar dina texter, det får mig att bli rörd, nästan tårögd.

åh åh åh åh

Svar: Tack, fina, fina Meia ♥
Isabell Alison Öhrlund

Postat av: Meia Lindholm

Publicerad 2014-11-19 18:20:28

Jag älskar dina texter, det får mig att bli rörd, nästan tårögd.

åh åh åh åh.

även denna gången blev det ett delat inlägg. kram

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela