stardustchild.blogg.se

Lego är tidlöst och ålderslöst.
Detta är nästan ett politiskt ställningstagande för mig. Jag kan argumentera för min sak i evigheter och om detta är något som verkar oväntat - så kommer jag ut.
Jag kommer ut ur garderoben, jag erkänner, jag är en legoholist.

Flyttar jag till Malmö nästa sommar (som jag vill för pluggandets skull) och dessutom får jobb samtidigt som jag pluggar, finns det en stor risk för att jag kommer att lägga alldeles för mycket pengar på att åka till Köpenhamn och köpa löslego - och, jag skäms inte ett dugg.

Lego är tidlöst, lika mycket som jag är ålderslös. Eller ja, kanske är jag mer åldersförvirrad. Men jag skäms inte ett dugg för det heller.

Då Lego är av danskt ursprung, säljs det i Danmark på olika ställen i lösform så som vi svenskar köper lösgodis och detta är himlen för en Legoälskare som jag.
Jag har aldrig tidigare stött på detta någonstans i Sverige, så när vi upptäckte detta förra sommaren, blev det snabbt något jag/vi lärde oss att älska och tänka på varje gång Köpenhamn skall korsas.

 

50 915 ord, visar word längst ner i dokumentet, 100 sidor, visar word längst ner i dokumentet.

Stolt, tänker Isabell högst upp i huvudet.

Nu tror jag faktiskt på det. Nu tror jag att det kan hända. Har jag nått ända till det förgyllda numret hundra - ja, då kan jag fanimej skriva klart resten av boken också.

Jag är dessutom inne på det kapitel jag längtat efter att skriva också. Sen jag kom på det, har jag verkligen känt att det kliar i fingrarna för att få skriva klart det, men så har jag också vetat hur det gick med det förra projektet. Där gjorde jag så hela tiden, tänkte att "Wow! Det här måste stå med i framtida delar av boken!" och plötsligt var det inte kul att skriva klart allt som kom däremellan. Därför har jag den här gången tvingat mig själv att skriva klart allt som kommer innan det efterlängtade kapitlet - vilket jag nu har gjort!

Vi får se, kanske kan jag till och med bli klar innan sommarlovets slut. Detta är dock ytterst tveksamt - men drömma går ju!

 

Nu är jag klädd i neongult, dagen och solen till ära - och vi har just varit iväg på Emporia för lite spontanshopping. Det blev en fin rosenkjol i höstens färger och ett par stjärnor.

Det där enorma köpcentret strax utanför Malmö.

Och om en stund blir det mys och "fira-kväll" med min systeryster i palatset som vi lånar av familjen Håkansson (det är inget palats, men det ser ut som ett ;) då mamma och pappa ska bort på middag. Vi firar min hundrade sida, att vi har varandra och att hon på söndag fyller sjutton hela år. Tiden går så fort.

 

Skriver mer senare ikväll, har varit lite slö sedan vi kom hit - detta ändras snart!

Puss och kram

/Stardustchild, aka Isabell Alison

 

God morgon,

Just nu får Caramelldansen och annan nördtechno gå på någorlunda hög volym för att få den här bruden i vaket tillstånd.

Har haft enorma sömnsvårigheter under nattens gång och säkert inte ens sovit tre timmar totalt - tur då att jag ska åka bil hela dan och den tiden på mig att sova och vila upp mig.

Har också fruktansvärt ont i ögonen som känns svullna och onda, hoppas innerligt att det inte är ögoninflammationen som spökat lite både i Florida och under NärCon den här sommaren. :0(

Yes, om en-två timmar bär det av mot Skåneland, mer specifikt - Malmö. Det ska bli skönt att komma tillbaka till Lars, Gia och Gustavs underbara hus med gångavstånd till stranden.

Kommer nog att ta mig in till mitt favorit-Espresso House inne i Malmö och sätta mig och skriva mer än en dag, känner jag på mig.

 

På tal om NärCon, så ansökte jag igår kväll som arrangör för Sovsalar, Gate- och Säkerhet för My:NärCon i januari på Stockholmsmässan, så håll tummarna för att det går bra!

Ja, det var väl egentligen bara den korta uppdateringen jag kan ge just nu, hör nog av mig senare frammåt kvällen när jag anlänt i Södern! 

 

 

Idag stötte jag på en gammal bekant. En person jag brukade vara kompis med som liten, ingen jättenära vän eller så, men jag kan ändå säga att jag kände henne.

Eftersom alla gjorde så då, slutade hon också umgås med mig efter en tid och började istället sprida skit bakom min rygg, vilket jag egentligen inte bryr mig särskilt mycket om - nej, utan det jag reagerade på idag var att hon var en kopia. En sån där som när hon blir tretton-fjorton säger till sig själv "nu är du vuxen, dags att börja supa skallen av sig varje helg och klä dig i kläder du egentligen inte tycker är bekväma och börja prata på ett helt annat sätt än du gjort tills nu."

 

Jag är så fruktansvärt lycklig att jag aldrig tillät mig själv att bli sån.

Jag är arton år och trots att jag i statens ögon anses vara vuxen - är jag stolt över över mina Pacmanplåster ovanpå mina hiskeliga och evigt uppkliade skrubbsår, jag blir lycklig av smurfmusik och av att köpa leksaker på IKEA istället för att köpa vettiga saker. Jag lägger hellre mina sista pengar på något flummigt som böcker om drömmar och symboler eller kalejdoskop och smultronsoda.

Mode för mig är hörlurar och hattar av olika slag, jag tillhör ingen specifik klädgenre, utan klär mig som jag vill och efter humör. 

Jag borstar bara tänderna en gång om dan, äter lite för mycket broccoli och ägnar ibland hela nätter åt att skriva fast jag egentligen borde sova för att orka vara levande i skolan dagen efter.

Så länge du är ärlig mot mig, är jag ärlig mot dig och du har världens finaste vän att förlita dig på.

Visst, jag kommer sent ibland, för jag är världens tidsoptimist, men jag ber alltid om ursäkt och gottgör om jag kan. Jag planerar ett liv som fattig konstnär efter gymnasiet bara för att få göra det jag vill för resten av mitt liv och den bilden tilltalar mig - ingen kan stoppa mig.

För det mesta skrämmer jag bort pojkar i alla åldrar med min personlighet som ibland tar upp hela rummet - tyvärr kan jag inte ursäkta detta, för det är så jag är - men jag jobbar på att tona ner det lite ibland, för jag är också världens mysigaste kramare ;)

Om morgnarna går jag ibland upp en halvtimme innan bussen ska gå och jag är helt rutinlös - men, jag är alltid fräsch, nästan alltid glad och alltid kramgo.

Och framför allt - jag är alltid mig själv.

 

Jag är också glad över att jag faktiskt lyckats hitta en hel del fina vänner som inte är kopior och supa-skallen-av-sig-människor. Fortsätt alltid att vara ni, för jag älskar er precis som ni är.

 

Lev med mina 'flaws' eller strunta i det.

Jag är i alla fall ingen kopia - jag är en Limited Edition.

 

Ibland kommer det dagar som vänder upp och ner på tillvaron - om så bara för en stund.

Min barndomsväns mor har gått bort tillika en äldre vän till mig. Hon älskade livet, Amanda och naturen - efter x antal års kamp, tog cancern hennes liv igår.

Det var ett besked som gjorde ont.

Igår berättade Evelin att hennes enda chans just nu, att komma ifrån fosterhemmet där hon inte trivs är att bli deporterad till Gnesta. Wow soc, ni måste verkligen ha sökt länge efter en sådan underbar lösning! Stående ovationer.

Kanske är det själviskt av mig att bli ilsken för hennes skull, men hon är min bästa vän och jag behöver henne lika mycket som hon behöver mig. Att hon hittills har bott i Älta, som ligger över en och en halv timme ifrån mig - har inte direkt underlättat vår vänskap. Den håller ju i sig ändå, men flyttar hon till Gnesta, uppstår ännu fler komplikationer.

Vadå, två timmar till skolan som hon kämpat så för att komma in på? Vadå, flytta henne två timmar ifrån allt hon håller kärt, sin mamma, sina katter, sina vänner och all trygghet? Vadå, ta henne ifrån mig?

Nu är jag självisk igen, men det tänker jag vara.

 

Idag har jag stängt in mig.

Det gör lite ont idag. Ta bitar av den, på sista tiden, så för givet tagna glädjen och trampa på dem.

Allt kommer att bli bra igen, även om just de där två bitarna saknas - det vet jag, men jag vet inte när.

Idag har jag stängt in mig och flytt undan verkligheten för ett tag. Flytt undan orättvisorna.

Imorgon reser jag mig igen och går emot orättvisorna med armbågarna framför mig.

Men idag har jag stängt in mig och tänker fortsätta hålla mig instängd - som för att skölja bort sorgen och ilskan med instängdhet.