stardustchild.blogg.se

 

Idag stötte jag på en gammal bekant. En person jag brukade vara kompis med som liten, ingen jättenära vän eller så, men jag kan ändå säga att jag kände henne.

Eftersom alla gjorde så då, slutade hon också umgås med mig efter en tid och började istället sprida skit bakom min rygg, vilket jag egentligen inte bryr mig särskilt mycket om - nej, utan det jag reagerade på idag var att hon var en kopia. En sån där som när hon blir tretton-fjorton säger till sig själv "nu är du vuxen, dags att börja supa skallen av sig varje helg och klä dig i kläder du egentligen inte tycker är bekväma och börja prata på ett helt annat sätt än du gjort tills nu."

 

Jag är så fruktansvärt lycklig att jag aldrig tillät mig själv att bli sån.

Jag är arton år och trots att jag i statens ögon anses vara vuxen - är jag stolt över över mina Pacmanplåster ovanpå mina hiskeliga och evigt uppkliade skrubbsår, jag blir lycklig av smurfmusik och av att köpa leksaker på IKEA istället för att köpa vettiga saker. Jag lägger hellre mina sista pengar på något flummigt som böcker om drömmar och symboler eller kalejdoskop och smultronsoda.

Mode för mig är hörlurar och hattar av olika slag, jag tillhör ingen specifik klädgenre, utan klär mig som jag vill och efter humör. 

Jag borstar bara tänderna en gång om dan, äter lite för mycket broccoli och ägnar ibland hela nätter åt att skriva fast jag egentligen borde sova för att orka vara levande i skolan dagen efter.

Så länge du är ärlig mot mig, är jag ärlig mot dig och du har världens finaste vän att förlita dig på.

Visst, jag kommer sent ibland, för jag är världens tidsoptimist, men jag ber alltid om ursäkt och gottgör om jag kan. Jag planerar ett liv som fattig konstnär efter gymnasiet bara för att få göra det jag vill för resten av mitt liv och den bilden tilltalar mig - ingen kan stoppa mig.

För det mesta skrämmer jag bort pojkar i alla åldrar med min personlighet som ibland tar upp hela rummet - tyvärr kan jag inte ursäkta detta, för det är så jag är - men jag jobbar på att tona ner det lite ibland, för jag är också världens mysigaste kramare ;)

Om morgnarna går jag ibland upp en halvtimme innan bussen ska gå och jag är helt rutinlös - men, jag är alltid fräsch, nästan alltid glad och alltid kramgo.

Och framför allt - jag är alltid mig själv.

 

Jag är också glad över att jag faktiskt lyckats hitta en hel del fina vänner som inte är kopior och supa-skallen-av-sig-människor. Fortsätt alltid att vara ni, för jag älskar er precis som ni är.

 

Lev med mina 'flaws' eller strunta i det.

Jag är i alla fall ingen kopia - jag är en Limited Edition.