stardustchild.blogg.se

 

Jag gick in på Malmö Högskolas hemsida och såg att de har uppdaterat informationen kring kursen jag helst vill läsa. Hjälp, nu börjar det bli allvar.

Nu finns ett ansökningsdatum, det finns till och med ett startdatum.

Om mindre än ett år, finns chansen att jag befinner mig i Malmö för att påbörja mina studier i en annan stad, i en annan del av landet och för att påbörja resten av mitt liv.

Det blir en tankeställare som gör den nuvarande tillvaron lite overklig.

Jag kommer också att söka Visuell Kommunikation, Produktdesign, Praktisk Film 1 och eventuellt Projektledning 1. Det är bara kurserna jag kommer att söka på Malmö högskola.

Jag kommer också att söka andra dramatiska och teatraliska utbildningar i Stockholm och Göteborg, men är nog mest sugen på Malmö om jag ska vara helt ärlig. Både för att jag älskar Malmö och för att jag har flera goda vänner i och kring Malmö.

Regissörsdrömmarna värvas med att-äga-en-egen-teater-drömmarna och en miljon andra drömmar och trots att verkligheten då och då knackar på med sina förpliktelser och måsten - kan jag inte säga att de svalnar.

Det är min tid nu, min bästa tid - är nu.

2013 har hittills varit mitt år och jag känner på mig att 2014 ska bli ännu mer mitt år.

 

Om ett år - hur kommer jag att se ut? Vart kommer jag bo? Kommer jag att bo med någon? Vad gör jag? Pluggar jag? Jobbar jag? Hur har det blivit med mitt skrivande? Är jag tillsammans med någon? Kommer jag fortfarande att bära omkring på min illgröna gummilarv i väskan? 

 

 

 

Frågan ekar i huvudet. Jag har fått den så många gånger förut och i det här fallet, av samma person så många gånger förut.

Mitt svar blir oftast diffust, att jag bara vet för vetandets skull. Men jag vet inte bara för vetandets skull. Jag vet för att jag skapar min egen verklighet. Jag sätter mina gränser, jag släpper mina känslor fria, jag, gör mina val.

Vi har diskuterat det här med den gråa verkligheten och vad vi vill göra åt den många gånger, han och jag. Vi har rätt lika åsikter när det kommer till det viktiga med drömmar och visioner - skriv listor, pricka av, uppfyll dem och ge ditt liv en mening som inte går ut på att bara finnas till.

Jag ger mig själv de rätta svaren. Ingen kan ge mig svaren på mina egna frågor förutom jag.

Kanske är det så att även det här inlägget borde kategoriseras som svammel, med tanke på tiden och min eventuella trötthet. Men jag behövde få skriva av mig kring frågan hur jag vet.

 

Tänkte bara skriva att jag är glad över imorgon också. 
Min enda lektion (som visserligen är rolig, men jag är lite "hemma-sjuk" just nu) blev inställd och därmed är jag ledig och får umgås med mamma och vovven. Det blir mest till att ställa i ordning i mitt rum och sånt, men i alla fall. Ska troligtvis ta en vända i spåret med Emma som jag träffade under NärContackfesten efter lunchtid, så det blir ju trevligt.
Sedan PulseCorepass på kvällen, yippie! Nu har jag i alla fall gjort mina regniga promenader för dagen och tänker därför slappna av nu och beundra mina rosor tills jag får in min första ansökan till mitt MyNärCon-team som Henrik lovat att skicka in.
Det har varit en fin dag.
Dröm sött~♥ 

"Since we can't change reality, let us change the eyes which see reality."
~ Nikos Kazantzakis

Jag skriver och därmed bygger jag karaktärer.När jag tillsammans med vänner under åren läst böcker eller sett filmer med "omöjliga" karaktärer, har jag alltid blivit ganska bitter. Eller, ja, vi är flera som har blivit ganska bittra av den simpla orsaken att vi tycker att karaktärerna i filmerna och böckerna är orealistiska och "omöjliga".Vi har olika typer av ungdomar i dagens samhälle - de som drömmer och de som väljer att ta verkligheten för vad den är. Den andra typen har naturligtvis drömmar, de också, men de väljer kanske att tänka mer praktiskt än drömmarna. Om det inte tidigare framgått - är jag en av drömmarna och jag har under nästan ett års tid skrivit på vad jag hoppas ska bli min debutbok. På senare tid har jag upptäckt att en av mina karaktärer är just en sån här "omöjlig" karaktär, men av någon anledning blir jag inte bitter för att jag kommer på mig själv med det här - utan glad.Jag vill ju inte tro att något är omöjligt, kanske är det genom min "omöjliga" karaktär som de "omöjliga" pojkarna och flickorna i vårt samhälle tar ett steg fram och säger, "hej, jag finns, jag finns på riktigt." eller att någon som i framtiden läser den här boken inspireras av min omöjliga karaktär och därmed sätter en ny standard.Sen har jag också kommit fram till att karaktären som den "omöjliga" karaktären är förälskad i, också är ganska udda och utstickande på ett sätt som människor inte är. I alla fall inte i dagens Sverige. Då blir jag ju i och för sig rätt fascinerad eftersom den här udda, utstickande karaktären har mycket av mig i sig. Hon kläcker ur sig citat och låttexter på löpande band, kommer med lustiga teorier och säger saker som ingen annan förstår ibland.Det får mig att undra över om jag eventuellt är en "omöjlig" karaktär till sättet. Kan det vara så?Jag antar att det mesta jag skrivit hittills mest låter som svammel, men det jag vill komma fram till är att jag inte längre är bitter över "omöjliga" karaktärer då det inte finns några "omöjliga" karaktärer i mina ögon.
Jag har blivit äldre och det verkar som om mina åsikter och mitt hopp har växt med mig.Det finns säkert både pojkar och flickor som är likt böckernas karaktärer, helt magiska där ute. Ska vi vara helt wild and crazy, finns det säkert enhörningar och sjöjungfrur någonstans ute i världen också.
Det handlar om vad man väljer att tro.Jag tänker inte vara klyschig och avsluta med att "ingenting är omöjligt" (infoga dum, alldeles för ljus och pedagogisk förskolelärarstämma här), men jag tänker säga att jag inte längre ser omöjligheterna och att du inte heller bör göra det.Realism är tråkigt, fantasi är sjuhundraåttioelva gånger roligare - så kör på det konceptet istället.



















(www.weheartit.com)
Nu tänker jag och mina existenstankar dra oss tillbaka, kanske dricka en kopp te, kanske hänga liiiiiiite för länge på WeHeartIt innan jag skriver några rader till på min bok och går i säng.

Sov gott och dröm vackert~ ♥

Titeln kan ju bara indikera NärCon, eller hur?

Men låt oss inte nämna vad de skamlösa förslagen innehöll, vem som föreslog dem eller exakt hur mycket kärlek som ägde rum - för det är ju allmänt känt att vad som händer i Linköping, stannar i Linköping.
Men tack varenda en av er som förgyllde min helg och störst tack till Robert och Emma som körde mig till och från Linköping - det var fina roadtrips ♥

Träningsverken tar livet av mig, vilket är oförståeligt då jag inte kan minnas att jag någonsin i hela mitt liv fått liknande smärta av att bowla. Jag var näst sämst förresten, men inte sämst - för det var så klart Ullis. Så det blev inte min fjärde vinst för veckan! Men okej, kan leva med en bok, två galabiljetter och en cykel. (För den här gången)

Även ett stort tack till Gabriel vars mycket mysiga och fina lägenhet vi våldgästade inte mindre än två gånger för förfest och mellanfest. Många NärConarrangörer på liten yta med inblandning av diverse sinnesförstärkande medel är mycket intressant att observera som mest nykter, but still, no kiss and tell.

Då jag känner fler funktionärer än arrangörer, kan det hända att jag (av alla människor) agerade lite blygt, men det känns lite roligare nu såhär i efterhand då jag faktiskt känner fler nu - längtar redan till både MyNärCon och vad som än kommer därefter. Jag känner Peppen!

På tal om MyNärCon så kan man, om jag inte minns fel, börja söka funktionärsplatser redan imorgon! Och eftersom jag är en glad och aktiv arrangör för både gate, sovsal- och säk så uppmuntrar jag alla att söka till mitt eminenta och viktiga team! Det kommer att bli superroligt, som vanligt! 

"MiniNärCon" arrangeras alltså i samband med ungdomsmässan MY2014 på Älvsjömässan i januari och kommer att ta kring 1500 deltagare.

Har även sökt arrangörsplats för sovsal- och gate till NärConVinter, vilket jag lär få besked om i kommande vecka ifall jag har fått - så håll tummarna!

Med det sagt och ännu ett tack för ett fantastiskt aktivitetsteam, en fantastisk förfest, en fantastisk middag med fantastiska inslag av humor och spex, en fantastisk mellanfest och en fantastisk brunch idag - tror jag att jag beger mig till sängs. 

Det är ändå utmattande att vara NC-arrangör ibland ;)

 

 

Pyjamas, nyfärgat hår med crazy beautiful dipdye, har en fin orange slinga i luggen också - däremot blev själva overall-nyansen fel, men det gör inget. Värre saker har hänt och kan hända.

Annars upptäckte jag just att jag passerat sextio tusen ord och därmed har jag sextio tusen möjligheter. Det är i alla fall vad jag vill se. Nu har jag stått och stampat på femtio tusen plus hur länge som helst, så det känns otroligt lättande och skönt. Det är bra text också.

Jag packar också till Linköpingsvistelsen som jag roadtrip'ar till imorgon med tre andra NärConarrangörer~ Det ska bli otroligt mysigt att träffa alla igen och diskutera årets finaste festival. Samt diskutera den kommande Stockholmsversionen av NärCon i samband med MY2014 där jag fått arrangörsplatsen för sovsal, gate- och säkerhetsteamet.

 

Sitter och lyssnar på "Jag är kvar" från filmen Skattkammarplaneten och börjar, för jag vet inte vilken gång i ordningen att fundera över min egen, simpla existens. Dock känns det frustrerande då jag faktiskt inte har tid med det just nu. Jag borde packa klart och sova. Det är ju tidig uppstigning imorgon.

 

Mitt färgglada plommonstop ligger redo för imorgon bredvid rosorna. Det är hatt-tillfälle när det är fest. Ja, till vardags också, men nu har den vilat lite för länge och den kommer att passa mitt eldhår.

 

Audition gick bra idag också, vi är på gång nu. Kanske kan vi börja med de riktiga förberedelserna nästa vecka i alla fall. Fan, vad tiden går fort.

Snart: Föreställning -> studentskiva -> studenten -> högskolan -> flytt -> resten av livet som knackar på.

 

Wow. Vilken dag, vilken underbar dag.

Imorgon (idag), vaknar jag till trettioen rosa rosor i en vas bredvid sängen. De doftar vackert och jag känner mig glad. Dagen blev över mina förväntningar.

Mamma började med att göra frukost som var glad att se mig. Min macka hade ögon och mun, bara en sådan detalj lyser ju upp massor!

Sedan begav jag och pappa oss iväg till Moderna Muséet för att kolla in Popkonstutställningen för en skoluppgift, då jag missade besöket med klassen förrförra veckan.

Efter det så bjöd pappa på lunch i Hammarby Sjöstad och så diskuterade vi livets orättvisor. Sen hade jag lyckligtvis bara en lektion innan auditionen som jag var jättepeppad för.

Jag har för mig att åtta kom på audition idag, förhoppningsvis blir det fler imorgon men det var verkligen otroligt roligt att hålla i audition - framför allt då jag försöker föreställa sig premiären i mars med personerna framför mig som karaktärerna jag själv skapat. Det kommer att bli en fantastisk föreställning. Påminner än en gång om att ni borde gå in och gilla Mirakelteaterns facebooksida www.facebook.com/mirakelteatern.

Chict klädd, dagen till ära gav jag sedan mig av mot T.G.I. Fridays för middag med mamma innan CHIC-galan som jag vann biljetter till i tisdags. Underbar mat och sedan en kort promenad bort till Berns.

 

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte hade så höga förväntningar, då jag vanligtvis inte tillträder den här typen av tillställningar, men jag blev sannerligen glatt motbevisad.

Vi välkomnades och fotades på rosa mattan och hälsade sedan på Escada som hade en mycket vackert pyntad garderob där man kunde tävla om att ta det finaste fotografiet. GISSA VEM SOM VANN EN CYKEL?

Tredje vinsten den här veckan, är det klokt? Jag som ALDRIG vinner något. 

Måndag - Bok av Åsa Schwartz, tisdag - biljetter till CHIC-galan, onsdag - paus, torsdag - cykel med jättevacker korg full av rosa rosor.

Välkomstdrink, vackra klänningar, glamour, choklad, smycken, musik, nomineringar, mat, cykel, promenad med mor och sedan bökig väg hem.

Alla var så vackra, glamourösa och jag och mamma har redan bestämt att vi absolut ska dit nästa år igen om vi så ska köpa biljetter då!

Här kommer lite bilder från kvällen, alla tagna av min mor Carina Cefa Öhrlund~

 

 

 

 

Otroligt glamourösa klänningar i alla möjliga färger, former och material. En mycket generös och rogivande gala med intressanta människor och vackra upplevelser.

Änglarna som stod på piedsdaler var modeller från klädkedjan MyCloset, chokladen stod företaget Anton Berg bakom och i Goodiebagsen vi fick med oss hem fanns följande:

Extra tuggummin, Anton Berg-choklad, parfym från Escada, parfym från MEXX, hudlotion från GLAMGLOW, tidningen CHIC nr 1, duschtvål från LDB, hårspray från SYOSS, hudolja från BioOil, massor av handkrämsprover, te, en söt håraccessoar och ett armband från GLITTER, bodylotion och parfymprover från Escada och Eyelash conditioner från Nouriche.

 

Sammanfattning - en fantastisk kväll i underbart sällskap och möte med nya, trevliga människor. En ny cykel och en bukett rosor rikare, vilket förgyllde kvällen ännu en aning.
Imorgon (idag) är det fredag och har bara en lektion, sedan är det dags för audition igen och jag är lika taggad för det. Sedan blir det roadtrip till Linköping på lördag för tackfest anordnad för alla arrangörer av NärCon13. Det ska bli superkul!

 

Go'kväll!

 

Det har varit en fin dag.

Regilektion hela morgonen där vi fick skriva ihop ett improviserat telefonsamtal. Kim fick läsa upp mitt som handlade om hamstern Billy, som oturligt nog drunknade i ett akvarium till grund för hämnd. Det var fabulöst och jag skrattade fruktansvärt mycket. Kim, du har den obeagliga, låtsas-sympatiska blicken i dig. Du kommer att bli en fantastisk kidnappar-skådespelare en vacker dag.

Sen var jag på casting för "Cirkeln". Ganska enkel casting då det bara gick ut på att skriva sina personuppgifter på ett papper med ett personligt nummer och bli fotad.

Det bådar dock inte gott eftersom mitt personliga castingnummer var 666. Wow, thanks Satan.

För övrigt är jag nu uppe i 58 583 ord på boken. 117 sidor!

 

Imorgon håller jag, Rasmus och Emil audition för "Historien om den förlorade cirkusen" - och för er som inte blivit uppdaterade om vad det här är, så är det mitt och Rasmus projektarbete/gymnasiearbete för sista året.

Jag har skrivit manus och regisserar tillsammans med Rasmus som även är musikaliskt och röstmässigt ansvarig och Emil är vår externa kompositör samt delad mask- och kostymansvarig med moi. Vi har även fått den fantastiska äran att få jobba med Ida som går i klassen under oss - hon ska vara Mirakelteaterns egen koreograf.

I jämförelse med "Dröm,Drömmare, Dröm" är det en betydligt större produktion, då rollantalet klivit upp från två till sexton personer och föreställningen kommer förhoppningsvis ha premiär i början på mars på Satelliten i Sollentuna.
Såhär ser den översiktliga handlingen ut:

 

Året var 1914, Circus Stargate stod på sin topp, reste runt hela världen och fick stående ovationer från folket. De hade just fått Celine, dottern till världens mest populäraste cirkus att dansa för dem. De hade fått henne att förråda sin far, den världsberömda Mártin Noir, för att få dansa med clownen Saturnus, som hon sedan kom att förälska sig i. Samma år ramlade sjuttonåriga Tristan av ett tåg och hittades av cirkusdirektören Jacques som bestämde sig för att göra honom till cirkusens trapetsstjärna. Stargate hade för vana att resa ett stängsel kring sitt brokiga cirkustält och inte öppna förrän varenda stjärna hunnit lägga sig på himlen. Stargate var drömmarnas cirkus, där inte en enda människa gick hem utan ett leende på läpparna och en själ som kittlade likt en fjäder mot din hud. Efter att Celine lämnat Cirque du Majesteux, blev Circus Stargate den mest populära i världen. Hon var primadonnan, stjärnan, legenden och Saturnus, hennes älskade, avgudade henne mer än något annat i världen. Och så, en premiärkväll i Maj 1917, då Circus Stargate turnerat runt hela Europa och stannade i Frankrike, i utkanten av Paris – fick succécirkusen en tvär vändning då Cirkusprimadonnan Celines far, cirkusdirektören Mártin Noir bestämde sig för att återhämta Celine med våld och stormade cirkusen tillsammans med sina performers. De fick med sig Celine, clownen Pluto strök med i det förfärliga cirkuskriget och Circus Stargate blev endast ett vagt, och i många fall utsuddat minne i människors hjärtan. Det var bara trasor kvar av det fantastiska tältet som kärleksfullt sytts av clownerna Venus och Jupiter, de underbara cirkusdjuren släpptes ut och sprang sin väg, några plågades till och med till döds och de egenmålade vagnarna slogs i spillror. Cirkusdirektören Jacques ströps med ett stycke tält, ingen vet om det var självförvållat eller något som Cirque du Majesteux performers stod bakom. Circus Stargate var historia. Clownerna har inte skrattat på år. Venus och Jupiter har med all möda lyckats lappa ihop delar av tältet och där bor de nu, kvarlevorna, i sorg och saknad. Ilskan och sorgen har fått dem att sakta ner i åldrandet, vilket gör att de plågas av minnena ännu mer. Mars 2014, sätter sig Gabriel på fel tåg utan att lägga märke till det, han somnar till och vaknar upp på slutstationen utan namn. Innan han förstått vad som hänt, har han gått av och tåget kör iväg i en rasande fart. Han tittar på en tågtabell som sitter upptejpad på en stolpe, men den är daterad maj 1917. Det är då han vänder sig om för att se sig omkring och får syn på resterna av stargate. Historien som glömts bort, skall nu berättas och Gabriel ska få resa i tiden.

Kom och se den, det kommer att bli en magisk tillställning full av överraskningar och jag kommer att uppdatera processen här på bloggen också. 
Det är ju mycket nytt för oss i och med att vi heller aldrig haft så stora ansvarsroller i såhär stora projekt.

Imorgon blir det också Moderna Muséet med far för att kolla in pop art-utställningen och på kvällen blir det CHIC-galan med mamma då jag igår fick reda på att jag vunnit biljetter. I måndags vann jag också en bok, så kanske är det lite turvecka för mig.

Det blir allt för ikväll mina damer och herrar, nu väntar sängen på sin drömmare~
Sov sött ♥ 

Nu har det snart gått fyra veckor.
Skrivtorkan här tog över och jag fastnade lite i något paralellt universum fullt av drömmar och framtidshysteri.

Sista året har börjat. Om exakt nio månader och två dagar tar jag studenten och slussas ut i världen som en annan typ av människa. Det känns lite märkligt och det har jag påpekat här mer än en gång tidigare.

Frågan "Hur går det i skolan nu då?" har bytts ut mot "Vad tänker du göra sen då?" 

Sen? Du menar efter gymnasiet, du menar när någon dumpar mig i den där stora vattenpölen märkt med Verklighet och säger lycka till?

Jag vet ju vad jag vill, men estetjävlar får sällan som de vill utan blod, svett och tårar gånger tusen. Nu är ju jag fruktansvärt envis och har redan beslutat mig för att ta mig dit jag vill, oavsett om den viljan ändras med tiden.

Tills dess, äter jag upp de sista Fruit Loopsen, hemfraktade i en plastburk från USA, tränar bort sockret igen, hänger på WeHeartIt och drömmer mig bort. För världen blir banne mig bara tråkigare och fulare för varje dag. Eller ja, Sverige då. Resten vill jag bara fortsätta utforska.

 

Vann en bok av Åsa Schwarz via facebook. Lite glad, ska bli spännande läsning när jag är klar med "Perks of being a wallflower". Älskade filmen, älskar nästan boken ännu mer.

Kärlek.