~6940 dagar~

Publicerad 2014-03-22 21:18:10 i Allmänt

Så dagen kom till slut.
Jag måste erkänna att jag saknar känslan jag hade som barn inför såna här dagar. Missförstå mig inte, jag har haft en jättefin dag tillsammans med min underbara familj, men känslan är inte där längre. Den där känslan som gjorde att det sprätte i magen varje dag fram till födelsedagen, julafton, påskafton och så vidare. Känslan av att ha fjärilar i magen bara för att du vet att just den dagen är speciell.
Nitton, smakar på åldern och kan inte direkt säga att den känns speciell. En kompis sa för ett tag sedan att just nitton är en ovärd ålder då det inte händer någonting, vilket jag kan hålla med om i avseendet att du inte får någon ny förmån i lagens mening, men låta bli att hålla med om när jag tänker på att det ju trots allt är vi som människor som avgör huruvida ett år blir värt eller inte.
Jag påbörjar i alla fall min nya siffra med en resa, då jag om nu sexton och en halv timme lyfter mot England. Det blir min första utlandsresa helt ensam och jag är otroligt spänd och glad.
De växlade punden är omsorgsfullt räknade och stoppade i min bokformade låda, väskan är nästan färdigpackad, biljetterna är printade (vilket jag gråter blod över, då jag är lite old fashioned och saknar de gamla, riktiga flygbiljetterna) och hotellbokningen är i sin ordning. Kartor över London fixar jag på plats, England-vs-Sverige-kontakter är nedpackade och skjuts till flygplatsen fixar världens bästa pappsilur. 
 
 
Ja, vissa förändringar har skett sedan -96...
 
 
 
Jag har för den som undrar, fått jättefina presenter av både familjen och Li idag. Allt från saker som vidrör min själ med skratt, till saker som ger mig lite allvarligare tankar. Mina favoritkex som liten och en verktygslåda i rosa till min framtida flytt.
Snart ska jag gå en trappa ner och bjudas på fantastiskt god födelsedagsmat i form av fin entrecôte från köttboden, ugnsfräst vitlökspotatis och annat gott~ Sedan blir det Ben&Jerry's istället för tårta, då jag helt enkelt är lite av en finsmakare på dessertfronten ;)
Men fram tills dess ska jag fortsätta lyssna på The Sounds och Rasmus fina Spotifylista "Grattis Isabell" och packa vidare. Sedan ska jag skriva klart min fina filmrecension som ska skickas in till mina folkhögskolor. Jag tänker skriva den om filmen jag såg tidigare idag på bio - Budapest Hotel. Missa den INTE. Helt fantastisk film, något av det bästa jag har sett på länge. Tänker lugnt se om den, för det är den värd. Full av fantastiska skådespelare och fantasi!
 
 
Ha en fortsatt trevlig lördag, lär uppdatera mer imorgon, när jag anlänt i landet av Fish&Chips och Harry Potter.
Tills dess, kärlek till er~ ♥
 
 
 
Kommentarer (0)

Hon byter solen mot kylan, men snart asfalten mot kullersten~

Publicerad 2014-03-20 20:31:27 i Allmänt

Jag erkänner att det är med sorg i hjärtat som jag lämnar, nu vårmörka Malmö bakom mig för att återvända till Stockholm, men tröstar mig med att jag snart byter miljö igen, men denna gång genom att flyga min väg. Bokstavligt talat.
Det är inte ens några stjärnor på himlen, för dem har jag lämnat i en lägenhet på Klostergatan.
Har haft mig en sista fika med underbara Li som skämde bort mig ännu en gång med en födelsedagspresent ovanpå både födelsedagsmiddag på min favoritrestaurang i Malmö - Mando - och annat Malmömys. Tack än en gång för att jag fått husera i din fantastiskt vackra lägenhet och fått snylta på din gästfrihet. Har verkligen njutit av varje minut av ro och trygghet här.
Då vi hade så mycket att prata om, blev det inte sängdags förrän efter ett igår natt och på grund av min lättväckthet och Malmös vägarbete, blev det tidigt uppvaknande. Trots det tog jag det bara lugnt och åt frukost, duschade och skrev i lugn och ro innan jag begav mig iväg till Malmö Högskolas öppna hus där jag fick chansen att prata med en tjej som läste just det programmet jag är intresserad av.
Jag stannade dock inte så länge då det var fruktansvärt mycket folk där och aningen stökigt, vilket gjorde mig lite stirrig, så jag drog mig vidare med tåg mot Eslöv istället, där fina Aladdin mötte upp mig med en vacker, röd ros ♥ Sedan tog vi oss vidare till kyrkogården för att piffa upp mormor och morfars grav. Så vi planterade lite rosa, våriga blommor och så berättade jag lite om hur livet var och att mamma saknar dem. De svarar ju inte, men jag får för mig att de hör mig. Det blev fint och rosa i alla fall, det skulle Vackra Vera ha älskat.
 

Sedan stack jag och Aladdin vidare och hämtade upp en kattbur hemma hos hans mor, då han ska hämta sin nya kise idag och så bjöd han på middag som vi avnjöt på Eslövs torg där jag brukade glassa med Josephine och mormor som liten. Vackert vårsken, barmark och uppåt 13-14 plusgrader, det var då inte fel någonstans. Därefter tog vi en sväng inne på Blue Banana, en helt underbar butik som riktigt osar rökelser av olika slag. De säljer allt från symboliska halskedjor till rökelser, änglar och afrikanska masker - älskar den och sedan bara en kort sväng för att köpa med en flaska barndom för tågresan hem till Stockholm innan jag fick skjuts in till Malmö där jag tog farväl av Aladdin och mötte upp Li för att fika och ta avsked.
Hatar verkligen att säga hejdå ibland.
Nu är jag i alla fall på gång och likt så många gånger förr och till min egen glädje, är det i princip bara hem för att byta väska innan jag flyger iväg mot Big Ben och Brighton Pier på söndag. Längtar, längtar, längtar.
Verklighetsflykter behövs för tillfället, kanske lite för mycket.
Studenten om 83 dagar, imorgon postar jag mina sista högskoleansökningar. 
Trots min nyfikenhet, skriker min oro och noja för tillfället.
 
 
Nu ska den amerikaniserade Snapplehippien återgå till film och musik innan hon går sin far till mötes på centralen om ett par timmar och får skjuts hem till sängen.
Ta hand om er själva, det ska jag försöka göra.
"Goodnight you princes of Maine, you kings of New England."
♥
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Är det framtiden som kallar?

Publicerad 2014-03-20 08:38:00 i Allmänt

Sitter och vaknar till liv i Lis fantastiska lägenhet.
Prognosen lyder - Solsken, ingen snö och 6-7 grader såhär på morgonkvisten. Sparkcykelväder, ja.
Lättväckthet är något jag sällan uppskattar och av just den orsaken, vaknade jag permanent kring sju i morse. Efter den raden vill jag rita en tumme upp, med ett kryss över. Somnade inte förrän vid ett, så jag kunde ha fått lite mer sömn. 
Men kanske är det nerver istället!
Om tre timmar öppnar Malmö Högskola upp Orkanen (Huvudhuset) för frågor, konsultation, rundvisning och så vidare. I och med att jag ändrar mig så mycket kring det mesta i mitt liv, vet jag inte längre om det är där jag kommer att vara i höst, jag har ingen aning, men kanske är det i alla fall framtiden som kallar?
Efter det ska jag försöka lista ut vilket tåg jag ska ta för att komma ut till Eslöv, som jag inte besökt mer än ett par minuter förra sommaren på säkert ett och ett halvt år.
På söndag skulle mormor ha fyllt år, som alltid, dagen efter mig - så jag tänkte passa på att lägga en blomma och kanske ta en sväng på min favoritaffär där, Blue Banana, innan det är dags att ta tåget tillbaka till Malmö.
Det blir ju bara en kort visit i södern den här gången, men jag hoppas på att kunna återvända snart igen.
 
Foto: Carina Cefa Öhrlund
 
Sedan glömde jag ju gratta henne här igår, min lilla Snuddepuff, på namnsdagen.
Foto: Isabell Alison Öhrlund, från Tylösandsvistelsen i April förra året.
Tyvärr var det inte "Snuddepuff", utan Josephine, men hon hade i alla fall namnsdag igår och jag saknar henne ♥
 
Nu ska jag ta och göra mig i ordning, samt äta frukost och njuta av utsikten över Operaelevernas replokaler och Malmö Opera från balkongen!
Ta hand om er, så hörs vi snart igen~ ♥
 
Kommentarer (0)

Ombord~

Publicerad 2014-03-19 13:43:12 i Allmänt

 
Hade glömt Herr Karró och godisboxen i min väska uppe på hatthyllan. Fick en del spännande ögonkast när jag plockade upp min byxbeklädda morot och min något för stora legobit, äsch, vadådå?
Har ätit lunch och har nu endast fyra timmar kvar till Malmö, känner mig jätteglad och gillar att SJ numera erbjuder gratis surf ombord. 
Bra musik i lurarna, mätt efter ett snabbt besök på EH innan tåget gick och skrivsugen. Nu får det välla lite ord och glos igenom några WeHeartItbilder. 
♥
 
Kommentarer (0)

Jag är hon med Armaniväskan i ena handen och sparkcykeln i den andra~

Publicerad 2014-03-19 10:51:02 i Allmänt

"Vi sover tills vi vaknar."
Så lät det igår kväll, eller ja, igår natt innan jag, mamma och pappa gick och la oss. Naturligtvis ställde jag ett alarm i alla fall då det är dags för mig att bege mig mot centralen om lite drygt en timme, men med en sjuk vovve, blev det tidigare uppstigning än väntat.
07:30. Nåja, jag och mor bestämde oss för att göra det bästa av situationen, så vi gjorde frukost åt oss och la oss i varsin soffa för att avnjuta en avdammad klassiker - Pretty Woman.
Den absolut mest klyschiga kärleksfilm som existerar och jag kan ändå inte låta bli att älska den.
Hursom helst, jag ska bara fixa mitt hår och packa det sista, sen påbörjar jag mitt söderäventyr.Tror att jag tar
Herr Karró och/eller Ior med mig som sällskap, det blir nog bäst så, kanske dags att väcka båda så att de hinner i alla fall?
Broccolina får stanna hemma och sova då hon haft en alldeles för stressig vecka.
 
 
Nej, nu får jag skynda mig, så att jag inte behöver ta sparkcykeln hela vägen till Skåne ;)
Uppdaterar mer lite senare, puss~ ♥
 
Kommentarer (0)

Äventyr, tåget till Hogwarts? Nej, men Malmö i alla fall.

Publicerad 2014-03-18 23:23:19 i Allmänt

Imorgon klockan 13.21 lämnar jag Stockholm. Men frukta inte, sörjande stadsbor, jag är åter tillbaka inom ett och ett halvt dygn. Mitt främsta motiv är att kolla in Malmö Högskola då de bjuder på Öppet Hus under torsdagen och jag avser söka deras Scenproduktionslinje.
För övrigt borde jag sätta mig och skriva klart mina folkhögskoleansökningar så att jag hinner posta dem innan jag åker till England på söndag, men ja... Jag har jag faktiskt varit produktiv nog att komplettera alla ansökningskuvert med utdrag ur betygssystemet, samt personbevis. Det enda jag har kvar är filmrecensioner till de filmlinjer jag ansöker om att få studera på. Nåja, jag har 4-5 timmars tågtid att fylla imorgon, jag får väl ta mig i kragen och fixa det då.
Ser fram emot imorgon i alla fall, då jag får träffa och bo hos underbara Li i hennes vackra lägenhet och då jag vet att middag på min favoritrestaurang i södern stundar kring min ankomst.
Jag ska bara komma ihåg att inte ta med mig några ballonger på tåget, då de där skåningarna inte uppskattar sådan kärlek. Hence the sign, som jag hittade under förra resan mellan Malmö och Köpenhamn i somras.
 
 
Och då jag alltid unnar mig något när jag är ute på långdistansresor, har jag nu fyllt min Legolunchlåda med godis och laddat upp med Snapple för imorgon. Kan riktigt längta efter att sitta och titta ut, lyssna på gamla sommarprat, dricka snapple och äta S-märken.
 
 
Nu är det inte långt kvar!
Känner mig jätteglad över min mycket korta Stockholmsflykt, som på söndag återupptas då jag rymmer till England för en stund.
 
 
Nu ska jag återgå till min något mer produktiva aktivitet som går ut på att packa färdigt väskan jag ska ha med mig imorgon och se till att jag får med allt viktigt. Lovar att uppdatera er mer om mitt Malmöäventyr imorgon. Har hört att sova också kan vara vettigt då och då - något jag blev varse om idag då jag somnade på bussen hem från gymmet och vaknade i Hollywood och fick gå tillbaka 200 meter.
 
Ta hand om er, sov sött ♥
 
 
Kommentarer (0)

Godnatt Måndag~

Publicerad 2014-03-10 23:55:00 i Allmänt

Det blir ett kort inlägg då förra veckan och denna veckan har varit och är fulla med grejer att göra.
Tänkte bara avslöja för er som läser här, att det i mitten/slutet på maj kommer att framföras en föreställning på Satelliten. De flesta tänker nog "Är du inte riktigt klok? Så nära inpå studenten?", men jag behöver ett till projekt. Det har varit alldeles för tomt sedan allt tog slut kring "Historien om den förlorade cirkusen", vilket jag för övrigt ska skriva om nu i veckan, då jag äntligen har landat.
Det blir bara en enmansföreställning den här gången och jag sitter på temat, samt titeln fram tills nästa  vecka då vi kör en affischrelease och ett facebookevenemang. Produktionsbolaget Mirakelteatern står även bakom denna föreställning.
Ni vill inte missa den, det lär vara det sista jag framför på scen på ett bra tag.
Utöver det, väntar jag ivrigt på att Skatteverket ska skicka hem mina personbevis, så att jag kan komplettera mina folkhögskoleansökningar. Nu har jag i alla fall fixat mina referenser, vilket bland annat är min före detta entreprenörskapslärare, vars nya entreprenörskapsklass jag ska prata inför imorgon. Om hur det är att ställa ut på UF-mässan, vad det innebär att driva företag, samt hur vi lyckades så bra med vårt projekt, jag och Rasmus.
Repetitionerna med "Sannas sanna jag", föreställningen jag och min klass kommer att delta med i teaterfestivalen LÄNK på Elverket om dryga tre veckor, fortsätter och det börjar faktiskt gå framåt.
Idag har jag även hållit det berömda svenskatalet - ett hyllningstal till författaren Sylvia Plath. Tydligen lyckades jag med min påhittade karaktär väcka det där obehaget som fick folk att vilja få mig att sluta prata. Sedan visade min svenskalärare min film som jag med hjälp av Moa har klippt ihop för att främja ämnet "Idealsamhälle och utopi". Utöver det sega tempot i slutet som vi ändrade på till redovisningen, såg det slutgiltiga resultatet ut såhär >> https://www.youtube.com/watch?v=Oqi3lApyVyU <<
 
Bilden är visserligen tagen i oktober 2012, men tyckte att den var passande då det äntligen börjar bli vår. Har idag haft jumpsuit med korta ben och Converse för första gången sedan förra året. Det kändes helt fantastiskt, bara lite kallt ;)
 
Det var en kort uppdatering kring vad som händer nu, återkommer imorgon efter min idrottsprövning (då idrott på mitt första gymnasium var en tvåårskurs och på Kulturama en ettårskurs) och Sweeny Todd på Stadsteatern. Är så peppad på att få se Peter Jöback i den rollen! 
 
Godnatt måndag ♥
Kommentarer (0)

Nästa: Big Ben och tusen blanketter~

Publicerad 2014-03-09 18:03:00 i Allmänt

Fjorton dagar. Om exakt fjorton dagar, befinner jag mig inte i mitt flickrum i Sollentuna, som just nu - nej, då befinner jag mig på ett tåg från London till Brighton, eller om jag redan hunnit till hotellet vid havet och nära Brighton Pier. Om fjorton dagar, är det dags för mitt livs, första egna storäventyr och om femton dagar, får jag förhoppningsvis återse min älskade Big Ben~ 
Somnar nu varje kväll till åsynen av min Big Ben-föreställande sparbössa med alla pund och min Big Ben-statyett i glas som jag fick när jag fyllde arton. Jag är så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är ännu mer taggad inför England än vad jag är för min födelsedag som bara är om tretton dagar.
 
Det har nu gått nästan tre år sedan jag var där sist. Mycket har hänt sedan dess. Alldeles för mycket. Bara för att göra det här inlägget lite roligare, kan vi ju infoga en ful bild på hur jag såg ut när jag var i England då, så att vi kan jämföra med en finare bild om två veckor.
 
#piggochgladingenchoklad #Denäruppochnerförattjagäruppochner
 
Nej, men, ja. Mycket har hänt. Sommaren då jag var där, var sommaren då jag väntade på besked angående vilket gymnasium jag skulle gå på och nu åker jag mitt i högskoleansökningarna, som jag för övrigt sitter och fyller i för fullt idag. Snacka om kontraster.
Nåja, allt praktiskt är i alla fall färdigt. Fick ringa och snacka med Norweigan i fredags för att jag insett att jag inte tidigare lagt på baggage på min resa - vilket vore ytterst otympligt, men nu är det löst. Sedan fick jag maila alla internetuppgifter till min far, då min ovetskap kring e-biljetter är närmast pinsam. Jag är lite oldfashioned och lillgammal ibland. E-biljetter? Sådant trams.
Men innan England blir det Malmö, tills dess är det bara tio dagar kvar, då jag ska ner och sova hos underbara Li ♥ för att dagen därpå kolla in Malmö Högskolas Scenproduktionslinje, samt hälsa på vänner. Sedan är det fredag och födelsedag på lördagen. Herregud vad den här våren är full med kul.
 
 
 
Men nu ska jag återgå till mina blanketter, ansökningspapper, skrivandeuppgifter, svenskatal, idrottsprövningsuppgifter och så vidare. Vill man resa runt, får man se till att ha saker på det torra ;)
Ni hör av mig snart igen.
/Bellabus
 
 
 
 
 
Kommentarer (1)

Just you? Just me.

Publicerad 2014-03-04 17:57:19 i Allmänt

Så än en gång är det ett tag sedan jag skrev här, men tillåt mig att återkomma med en fundering jag fick under gårdagens afton.
Den tredje mars, en måndag och vi var några i klassen som hade bestämt oss för att fira att det endast var 100 dagar kvar till studenten. Idag är det 99, tiden rusar iväg.
Hursomhelst, så begav vi oss efter den långa skoldagen iväg till N'See bar på Kungstensgatan, vilket var både mysigt och billigt. Där tog vi oss cider, öl och annat gott medan vi samtalade om livet.
Framåt kvällen då någon begav sig hem för att laga mat och någon annan drog sig hemåt för att sova, kände jag att jag inte ätit något vettigt tidigare under dagen och att jag kände mig sugen på att skämma bort mig själv.
Först lät det som intresset var ömsesidigt, men när det gått ytterligare lite tid och jag kände för mat var det ingen som ville följa med. En ur mitt sällskap frågade om jag verkligen skulle gå själv?! Men mitt intresse svalnade  inte, utan jag kände mig fortfarande sugen på en av Hard Rock Café's klassiska burgare och en fräsch Strawberry Daquiri till det - så jag gav mig av, tackade för sällskapet och skratten innan jag promenerade Sveavägen ner och in i musiken.
Väl innanför dörrarna, möttes jag av den där rockiga servitrisen jag tidigare stött på. Hon som är tatuerad på benen.
"Hello!"
"Hey, I'd like to eat something." svarade jag.
"Just you?" frågade hon då.
"Just me."
Hon såg aningen förvånad ut, men skakade fort av sig det innan hon sa åt mig att följa efter och såg till att jag fick ett bord.
"How about a drink?" frågade hon till slut och jag log.
"Sounds great."
Hon var på väg därifrån innan hon vände sig om och frågade:
"What are you celebrating?"
Och det dröjde ett par sekunder innan jag svarade:
"... Life."
Sedan försvann hon iväg och kom tillbaka ett par minuter senare med min favoritdrink.
I över fyrtiofem minuter, satt jag "helt ensam" i sällskap av god mat, god dryck och fantastisk musik. Det var inte många på Hard Rock igår kväll och det var nog det som skapade den otroligt mysiga atmosfären.
Helt ensam, skulle jag verkligen gå själv? Jag undrar vad det är som får folk att tycka att det låter så tragiskt. Om mindre än tre veckor, åker jag ensam till England för ett par njutbara dagar i London och Brighton och om jag fick en peng för varje gång jag hört "Ska du verkligen åka själv?!", skulle jag ha betalt den resan med de pengarna vid det här laget.
Jag kan tyckas vara en populär människa, inte för att jag själv ser mig som det, men utan för att jag har många människor omkring mig - men det är inte alltid så att man känner sig som en tätbefolkad ö bara för att det verkar så för omgivningen.
Dessutom är jag någon som trivs ganska bra i mitt eget sällskap, då jag aldrig är uttråkad och aldrig slutar fundera över allt värt eller ovärt att fundera över.
Det verkar liksom som om majoriteten av min generation idag ser självständighet som något skrämmande, vilket för mig blir oförståeligt då jag i mig själv är så självständig - något som i många fall avskräcker människor, både i relationssammanhang och i diskussioner. Naturligtvis älskar jag att umgås och träffa nya människor - något som för övrigt blir lättare om du är själv, åtminstone vad jag upplever - men att umgås med mig, har blivit något jag också trivs med. Jag tycker om att skämma bort mig själv, jag tycker om att skriva ner mina tankar för att senare omvandla dessa till något produktivt och även om jag inte alltid tycker om mig själv, jobbar jag på det och det sägs ju trots allt, att man bygger en relation bäst, genom att ta tag i de problem som ligger i den.
Vilket är vad jag gör.
 
 
Så för ett tag framöver, om inga radikala ändringar sker, kommer folk att få fortsätta fråga "Just you?" och jag kommer med ett leende och med stolthet i min bröstkorg att svara "Just me."
Kommentarer (2)

~Kontaktannonsen~

Publicerad 2014-01-31 17:31:03 i Allmänt

Det är fjorton dagar kvar. Två veckor kvar till min favoritdag på hela året.
Kan jag mena min födelsedag? Nej. Kan jag mena det där som majoriteten av Sveriges befolkning bara kallar för ett komersiellt jippo? Ja.
Om fjorton dagar, är det dags för Alla Hjärtans Dag. Min absoluta favoritdag. Varför? Vet inte. Jag har bara alltid älskat den. Det ligger något i luften och trots alla människor som är negativa och drar på hela ursäkten med att "Man ska faktiskt älska varandra året om", är jag positiv. Naturligtvis ska man det, men kanske är det lite härligt att uppmärksamma det jättemycket under en dag också?
Kärlek behöver ju inte heller bara vara till en pojk- eller flickvän, make- eller maka, utan kan ju vara till vänner också.
Förra året hade jag en fantastiskt fin Alla Hjärtans Dag med många vänner där vi sågs efter skolan, umgicks, hade det trevligt, åt en mysig middag och avslutade kvällen med bio. Dessvärre har de här vännerna antingen gått in i relationer, glidit ifrån mig eller på annat sätt skaffat planer. However - jag behöver sällskap för årets mest rosa dag.
Därför följer en fantastiskt fint komponerad kontaktannons.
 
Sökes: Någon som likt mig inte känner för att sitta hemma och dega på Alla ♥-s dag, utan istället vill hitta på något kul, till exempel bowling, bio och/eller trevlig middag, utan necesseära krav utan bara i hopp om trevligt sällskap och ett par skratt.
Vi dokumenterar naturligtvis den mysiga kvällen med en polaroidbild, medan vi skålar i cider och avnjuter varsitt Geléhjärta. Kan det blir bättre?
 
Finnes: Glad, kramgo, humoristisk och stark rödtott som med glädje kommer att klä upp sig, köpa rosor och bjuda på geléhjärtan och vara ett fantastiskt middagssällskap. 
 
Bild från förra årets Alla Hjärtans Dag, då temat gick i rosa~ ♥
 
Intresserad? Släng iväg ett sms eller meddelande via FB och du har garanterat en lycklig hjärtedag~
 
Remember - "Bad decisions, make good stories." - and I'm always a bad decision.
 
Puss!
Kommentarer (0)

~NärCon Stockholm – Det stora äventyret – Den andra världen~

Publicerad 2014-01-07 02:22:00 i Allmänt

"Och än en gång satt hon där, den här gången i en bil, på väg hem. Den här gången i januari, istället för i juli, den här gången under jullov istället för sommarlov, den här gången som snart utgången artonåring istället för ganska nybliven. Bredvid sig hade hon NärCons solstråle som bara skulle med ett par minuter, men som ändå spred sitt ljus och lämnade en solstråle kvar på sätet när han klev ur och tackade för skjutsen. Hon sa inte mycket under bilresan, för det fanns inte mycket att säga – bara mycket att tänka då drömmaren, numera kallad Kapten Bus, är en tänkare och då en tänkare alltid behöver kliva tillbaka ett par gånger innan beskrivningen finns av vad som hänt.
Hon insåg att det här inte skulle bli sista gången heller, framför allt inte då hon redan erbjudits plats till kommande event, vilket lade en slags glittrande känsla i bröstkorgen. Tanken på att en renbäddad och mysig säng hemma väntade henne, kändes märkligt nog inte alls tilltalande då hon hellre spenderat ännu en, om så bara en, till natt på personalservices soffa för att bli väckt av kostymklädda pojkar med glada miner. Hon tackade inombords en gammal och kanske ny på nytt vän för ett väl utfört arbete.
”Du är så jävla hippie”, fick henne att le, se ut genom fönstret i Stockholmsnatten, innan hon slutligen såg att bilen svängde in mot avfarten till Rotebro. Hemma igen. Åh, vad längtan till nästa äventyr trängde sig på.”

 Bakfyllan har slagit till. Ja, inte den där alkoholbakfyllan, men NärConbakfyllan. Det är en sorglig dagen-efterkänsla som gräver sig djupare in under huden nu när Stockholms första, riktiga brakupplevelse, konventsmässigt, är slut.
Det skulle ju inte gå så fort den här gången, hade jag intalat mig själv, men det är inte bara en klyscha – tiden går fort när man har roligt. Och OM jag har haft roligt.
Idag känns min vanliga verklighet lite overklig. Det gjorde den redan igår när jag för första gången på hela helgen ringde upp min pappa och hörde hans röst. Det blev nästan surrealistiskt att återgå till tanken att jag hade något utanför Älvsjömässans väggar. Jag förstår att det är svårt för andra att förstå, men när du äntrar NärCon, oavsett var NärCon är, så äntrar du en annan värld. En värld av färger, skratt, motgångar, medgångar, internskämt, konstiga miner, godis, livsglädje, tårar, masker, kramar, omfamningar, värme, kärlek och en fruktansvärd massa känslor. Jag är fullt medveten om att allt detta går att hitta ute i ”Verkligheten” också, men det är en oförklarlig känsla endast någon som varit där, innanför glädjeisoleringen, kan förstå.
Det finns så många att tacka, så många att sakna och igår kickade min sedvanliga separationsångest in tidigare än väntat och vanligt. Den här gången, var jag inte alls beredd på att åka hem. Därför var jag en av de sista kvar, därför kändes det märkligt när jag släckte ljuset i ett städat och tomt, men tidigare så fullt Trygghetsrum och därför kändes det märkligt när jag kom hem. Missförstå mig inte, det är otroligt färgglatt och härligt i mitt hem, men det är fortfarande två olika saker. Lillebror, aka Carl Sigvard var i alla fall lycklig över att se mig hemma, likaså mor, far och syster. Jag är glad att ha dem när mig igen. 

Den här gången tänker jag inte ens säga att det här blev min sista gång, för det är inte så. NärCon har blivit en alldeles för stor del av mig för att jag ska kunna lämna det bara sådär.

Tack Adrian, Alexander, Bellah, Caroline, Elin, Emilia, Fanny, Findus, Henrik, Isagela, Jamal, Joar, Johan, Jonas, Lucas, Malin, Magnus, Marcus, Maxime, Oliver, Oliver, Ronnie, Sandra, Sarah, Tina, Tobias och Veronica för att ni utgjorde ett fantastiskt team att jobba med. Era insatser var otroliga och särskilda guldstjärnor till Magnus och Fanny för att ni hjälpte mig under upp- och nerrigg, samt under de få timmarna jag fick sova. Även tack för alla skratt, roliga stunder, glädje, kramar och socker i olika former.

Tack Samuel för att jag fick chansen och förtroendet att klättra upp på en så stor position trots att jag inte hade supermycket erfarenhet. Det fick verkligen mig att växa ett par centimeter till, om än så bara inombords.

Tack Patrik, Rasmus, Erik, Mattias, Marcus, Miranda och Henrik för otroligt trevlig, effektiv personalservice och sällskap!

Tack Maru, Svalan, David och Emil för både skratt, kramar, lärdomar, uppmuntringar, komplimanger och glädje.

Tack Keijser för all hjälp med inköp och för att du var så tålmodig hur jobbig jag än var och hur många gånger jag än kom inrusandes och letade efter något nytt! 

Tack alla andra arrangörer och funktionärer som gör en upplevelse som NärCon, oavsett var, oavsett när möjlig.

Det finns med största sannolikhet många, många fler att tacka, men för nu - får det här vara bra. Tack ni som inte känner er tackade trots att ni borde ha tackats ♥

Lägger upp lite bilder jag tog under helgen!

 

 Det gällde att vara tydlig med var vi höll hus! Rum M13 på Stockholmsmässan ovanför sovsalarna som var placerade i galleriet.
 
Fin bild på Findus och Adrian!
 
 Söt bild på missnöjd änglaHenrik.
 
 
Måste säga att sorgen var enorm när jag kom in i vårt rum under slutstädet och alla funktionärers grejer var borta. Det är då man slås av tanken att det verkligen är slut.
 
Men jag kom trots av allt hem till Underlandet till slut och här bor nu jag och min fina miniväxt LillKeijser som jag fick av originalKeijser när alla mina funktionärer gett sig av. Jag kan inte döda den. Plast ♥
 
Sista lovmyset fortsätter här, innan skolan börjar på torsdag!
Nu åker arrangörströjan av och pyjamasen på!
 
Är medveten om att det blev felstavat när jag tog bilden, men detta är åtgärdat nu! 
 
Sov gott alla funktionärer, besökare, arrangörer och entreprenörer! Vilken vecka vi har haft! ♥
 
Kommentarer (0)

Det nya året, det nya livet?

Publicerad 2013-12-31 18:33:00 i Allmänt

"Should all acquintance be forgot, and never brought to mind?
Should all acquintance be forgot, and days o'lang syne."
 
Än en gång är det dags. Om exakt sex timmar och tjugoåtta minuter.
Det nya årets ska skålas in, himlen ska explodera och vi ska erkänna det nuvarande årets misstag och guldkanter, medan vi diskuterar hur nästa år ska bli och filsoferar kring vad som ska hända.
För mig, har år 2013 nog varit mitt bästa år. Det har kantats av mycket skit och tråkigheter också, absolut, men i tanke på allt jag uppnått och lyckats med i år - har det garanterat varit det jag bad om för 365 dagar sedan - Mitt År.
 
År 2013 har varit fyllt med: 
Företagsamhet, entreprenörskap, teater i alla dess former, för mycket glass, för lite läsning, skrivande, kultur, Våga Drömma, Köpenhamn, det nya drömåret, lego, lockar, glitter, sleepovers, äventyr, rosetter, stjärnor, Gävlekalas, tågresor, Miley Cyrus, sockervadd, spontan Göteborgsresa, "Midnight in The Garden of Good and Evil" med Sophia, Hard Rock Café, nytt jobb, god mat, ljusslingor, The Sounds, komedi, improteater, skotsk folkmusik, Jonas Gardell, päronsaft, Riesen med Rasmus, indierock, kyssen, Krappet, haremsbyxor. mitt-i-natten-glass med Niki, sjöstjärnejakt, Spotifylistor, nya vänner, Junibacken, kärlek, Florida, tröst, tårar, varm choklad, clowner, bokmässa, världens bästa födelsedag, klippning, countrymusik, film, lärdomar, hårfärg, juldekorationer, We Can't Stop, NärCon, badankor, filosofiska nätter, komplimanger, förälskelse, SJ, citat, WeHeartIt-bilder, doftljus, Taylor Swift, parfymer, kramar, nakenkatter, strumpor, goda gärningar och familj.
 
Och jag som tidigare haft svårt för att se mina egna stordåd, har nog varit mer stolt över mig själv i år än något annat år. Jag har varit snällare mot mig själv i år. Jag har tillåtit mig själv fler saker än tidigare.
 
Då NärCon börjar redan torsdag morgon för arrangörer och funktionärer, har jag beslutat mig för att avböja de fina nyårsinviter jag fått från olika håll i år och fira med familjen istället. Så vi valde att börja dagen med bowling på O'Learys.
 
 
Naturligtgvis vann lillasyster, även om far hävdar motsatsen, då han är en dålig förlorare. Men det var fantastiskt kul och förhoppningsvis fortsätter kvällen så. Det blir lyxmiddag á mamma och pappa, Coeur de filé med sparris och potatis! Sedan ska vi, bara för att, se "New Years Eve" som jag är så förtjust i innan det är dags att skåla in 2014 med Herrljunga Magnum Cider och den beryktade Silfverbielke-Champagnen som en liten symbol för att det även gått bra för min far i år. Vi firar också min mors höga betyg i sin Företagsekonomikurs hon gått under hösten och att lillasyster Josephine fått designa sitt första, riktiga bokomslag i år.
 
 
Och här får ni se det vackra, dukade nyårsbordet, fullt av stjärnor - som det ska vara.
Och den mysiga, nyårsfilmen med en av de vackraste Auld Lang Syne-versionerna som finns, av Lea Michele.
 
Under år 2014 väntar:
Min Londonresa för att skriva klart min bok, studenten, högskola (?), körkort (?), Florida, hemifrånflytt (?), ett gladare jag, nya bekantskaper, nya resor, äventyr, upplevelser, smaker, musik, kärlek i alla dess former, alldeles för många fina moments att dokumentera och fotografera.
 
^ Förhoppningsvis tusen andra saker, men det är ju det jag ska se och inte grubbla över. Det får ni läsa om i nästa års summering. För min del väntar ju en del viktiga livsbeslut. ;)
 
Och just det, mitt enda nyårslöfte blir nog att våga ännu mer än i år. Det var mitt nyårslöfte förra året och jag har faktiskt levt upp till det, trots att jag vanligtvis inte är så bra på att lova saker för långt fram.
 
Nu tackar jag för mig, då mitt inre barn funtar på att gå ner och leta päroncider i väntan på fyrverkerierna senare som liksom bara är lite för vackra.
Gott nytt år, vänner och familj. Tack för allt ni gjort för mig och allt ni låtit mig uppleva. Min kärlek är er kärlek ♥
 
"Five hundred twenty five thousand six hundred minutes, how do you measure, measure a year? In daylights, in sunsets, in midnights, in cups of coffee, in inches och miles and laughter and strife."
Kommentarer (0)

Wonderland Express~

Publicerad 2013-12-29 18:45:02 i Allmänt

Sååå, det har inte blivit inlägg varje dag och tror inte att jag kommer lova det i fortsättningen heller. I synnerhet inte under nästa vecka då det är dags för NärCon - The Stockholm Edition på Älvsjömässan i samband med MY;2014 och i tanke på att jag är ansvarig för ett rätt stort område under det här konventet.
 
Sen i tanke på att det är lov, har dygnsrytmen tagit lite stryk och är nu inne på andra veckan då jag somnar mellan 4-6 på morgonen och går upp 10-11, Det vill säga - inte bara en dum dygnsrytm, utan för lite sömn också. (Sen är det visserligen inget nytt för en estet som jag ;)
Idag har jag i alla fall påbörjat lite ta-igen-arbete för skolan då det lagts lite olika saker åt sidan innan lovet. Det har ju varit lite mycket.
Sedan kom mor in och undrade om jag skulle hänga med en sväng till IKEA, vilket kändes som en bra idé då jag inte varit ovanligt duktig på att lämna huset under lovet. Usch, stressade människor under mellandagsreor är nästan värre än innan jul.
Igår började jag dessutom bygga lite rekvisitagrejs för cirkusföreställningen. färga papper, fixa och greja med scenkläder och dylikt. Idag är det bara femtiofyra dagar kvar till premiären! Se där! Det gäller att vara produktiv. Vilket jag vet att många av mina fina skådespelare har varit med sina repliker under ledigheten.
 
Imorgon tänkte jag ta och klippa till, samt färga min risbuske till hår som fått gå och växa fritt i cirka femton månader och därefter umgås med mina kära föräldrar på Hard Rock Café, då systeryster är hos Emil.
På nyårsafton lär det bli bowling och mysig middag med familjen. Ingen större fest i år i alla fall.
 
När mor och jag var i affären såg jag att dem tagit in Smurfkex. Isabell blev likt en lycklig femåring väldigt förtjust och gick hem med ett paket. Tillsammans med den goda kaktuscidern blev det söndagsmys i Underlandet.
 
... Och igår hamnade lite fler saker i taket, två discokulor så att det får glittra lite mer här inne och en julgransprydnad jag hittade på mellandagsrean. Tillsammans med ljuset som nu korrigerats lite då de blåa ljusslingorna ligger på ena sidan av rummet och den röda på den andra... 
 
Så nu är det lovmysigt i Underlandsrummet. Snart dags att börja packa inför torsdag, vi får se om det blir idag eller imorgon.
 
Utöver det tänker jag bara tipsa er alla om att se "Eternal Sunshine of the Spotless Mind" med Kate Winslet och Jim Carrey i huvudrollerna. Jag såg den i natt då jag inte kunde sova och det var verkligen en intressant, men skrämmande story. Den påminde lite om framtidsteorin som tas upp i böckerna "Skinned" och "Crashed" och handlar om hur man kan radera människor fullt ur sitt minne och på fullaste allvar glömma att man någonsin känt någon. Processen går ut på att samla ihop alla fysiska saker som påminner om personen du vill radera och sedan på band inför läkare, berätta så många minnen du minns tillsammans med den personen så att de har material via filer som de raderar med hjälp av dator och andra tekniska hjälpmedel.
Mådde nästan lite illa efter att ha sett färdigt den, inga spoilers, men absolut sevärd. Den är från 2004 men utspelar sig troligtvis, due to stil på kläder och möbler, under sjuttiotalet.
 
Nu ska jag fortsätta mitt pluggande!
Kram på er ♥
Kommentarer (0)

~ Catching Fire ~

Publicerad 2013-12-28 03:55:59 i Allmänt

 
Jag var fjorton år när min dåvarande pojkvän, tillika första kärlek, Emil, räckte mig boken och sa "Läs den, den kommer typ... Förändra din värld eller något."
Jag som kunnat läsa sedan fem års ålder och ryckt åt mig det mesta i litterär väg fnyste lite och svarade något i stil med att det krävs en del för att förändra min värld.
Boken han räckte mig, var naturligtvis "The Hunger Games", fast den svenska versionen. (Vars namn jag inte får nämna för min syster, då hon tycker att det låter vedervärdigt.)
Och ja, den förändrade nog min värld lite.
Jag som tror att allt vi människor ser, läser, upplever, känner, smakar och vidrörs av påverkar oss - är helt övertygad om att den här boken, den här historian, de här orden förändrade min värld.
 
Ikväll tog jag med min kära syster, tillika bästa vän Snuff (aka, Josephine) ut på middag. Vi gick på O'leary's och såg till att äta skräpmat av den finare sorten. (Läs: Inte McDonald's)
Prat om livet, catching up kring saker vi inte hunnit prata om, då vi innan lovet inte hunnit umgås så mycket. Hon pluggar andra året, jag pluggar tredje året, hon jobbar, jag jobbar, jag regisserar, hon pluggar repliker, hon har pojkvän, jag behöver skriva. Ekvationen går inte alltid ihop och då får man ta igen allt så småningom.
 
I alla fall, efter den trevliga middagen och lite fönstershopping, samt inhandlande av juldekorationer på mellandagsrea - gav vi oss iväg till SF för att se Catching Fire, vilket för er som inte läst böckerna eller har koll, är uppföljaren till den första boken och filmen.
Betyg? Sex av fem stjärnor. 
Nu är det ju märkligt att jämföra förstagångare och uppföljare, men Catching Fire var garanterat bättre filmad, bättre gjord och med bättre specialeffekter än den första. Den här delen av historien om Katniss är också, i mina ögon, mer intressant än i den första boken. Ser verkligen fram emot att se de sista två filmerna (då de delat upp den sista boken på två filmer, likt Twilight och Harry Potter).
Det enda jag eventuellt har lite svårt för är att de målat upp någon slags Jacob-Bella-Edwardsituation mellan Katniss, Peeta och Gale, vilket inte riktigt är fallet i böckerna.Nog för att jag älskar kärlekshistorien kring Peeta och Katniss, som den romantiker jag är - men varför de blandat in Gale, har jag lite svårt att förstå. (annat än för att spice'a upp filmskeendena) Det finns några få sekvenser som påminner mycket om Twilightfilmerna, vilket känns lite onödigt. Slutet hade till exempel kunnat göras på så många andra sätt. 
November nästa år, mina vänner, november nästa år.
Men ja, det var många känslor som väcktes i mig och en och annan tår kan ha förekommit. Inte för att jag skulle erkänna det, men ändå.
Känslan jag älskar mest är dock - min kreativa lust som ökat under kvällen och natten.


Katniss och Peeta iklädda kläderna de skulle ha gift sig i.

 
Bilderna är lånade från www.weheartit.com 
 

Så, kontentan av det hela... Tack Emil! Tack för att du räckte mig en massa fantastiska ord i bokform som med största sannolikhet förändrat lite av min värld. Tack för att du dessutom gjorde det innan alla andra började läsa böckerna. Det känns lite finare att ha varit före mainstream-klungan!

Men nu, kära vänner, är det dags att säga godnatt då klockan snart är fyra och då det ser ut som om jag får finbesök av Henrik och Isagela lite senare idag!
Lite NärCon-förpepp kanske? ♥
 
 
 
Kommentarer (0)

~ Återkomsten ~

Publicerad 2013-12-22 22:53:00 i Allmänt

 På min birthday-profil står det att jag idag är 6850 dagar gammal och att jag om nittio dagar, når åldern nitton.
Tiden går alldeles för fort och samtidigt som ibland vill trampa på slangen för att stoppa flödet, kan jag inte sluta älska hur hjulet bara fortsätter snurra.
 
Det har gått en tid, mina vänner. Jag ursäktar för det, men det enda jag har att skylla på - är som vanlig, livet.
Sist jag skrev, hade hösten nästan bara börjat, nu är det december och två dagar kvar till det alla barn väntar på varje år. Själv, är jag inte längre lika lyrisk, men det är ju allt lite fint med alla ljus. Dock dröjer sig lite tomrum och sorg kvar efter några av höstens bravader och därför känner jag mig något mer melankolisk än vanligt.
Sedan sist har jag fått jobb och är nu stolt servitris och assisterande kökshjälp på Saddle and Sabre på Tegnérgatan i Stockholm. Otroligt mycket att göra och högt tempo - det vill säga, perfekt för mig!
Utöver det har ännu en termin gått, vilket betyder att jag bara har min sista kvar. Nedräknaren i telefonen visar att det endast är 171 dagar kvar till studenten och... Tills det nya livet börjar?
Jag vet inte vart tiden och livet för mig, men högskoleansökningarna ska in i mars. Förhoppningsvis blir det Malmö och ett rejält miljöombyte. Det är dags att lämna Stockholm och all stress bakom mig.
 
Föreställningen går framåt och igår var det exakt två månader kvar till premiären. Det finns mycket kvar att göra, men jag är övertygad om att vi får ihop det och är jättespänd på att se hur många som kommer, då vi faktiskt sålt en del biljetter redan.
Både avhopp och tillkomster har skett och det har varit både frustrerande och underbart - som med alla estetiska projekt med andra ord.
 
Niki Viksell och Allan Persson som spelar clownerna Merkurius och Mars.
 
Jag har också, äntligen, fått ihop pengar till min Englandsresa.
För er som inte följt bloggen, håller jag på och skriver en bok, som förhoppningsvis ska bli klar till sommaren. En del i boken utspelar sig bland annat i London och Brighton, vilket har fått mig att inse att jag bör göra en liten researchresa för att få saker rätt och fram tills nu, har jag inte haft råd att åka. MEN, med lite tidiga julpengar + lön + dricks + studiebidrag och sånt där, har jag nu äntligen råd att åka.
Så nu i mellandagarna blir det klippning (då mitt stackars hår fått lida i över ett år nu) och bokning av Englandsresa i mars. Troligtvis efter födelsedagen.
 
Så, ja, så ser det ut. Nu när jag äntligen är ledig igen, tror jag att jag tar upp bloggandet på nytt.
Glöggafton igår också, skall nämnas. Familjen Öhrlunds eviga decembertradition var en större succé än någonsin med massor av mat och godsaker, samt musik och fruktansvärt mycket trevliga människor. Det blev många nattsamtal med både gamla och nya ansikten.
 
En finklädd Bellabus "dagen-efter-glöggafton" inför besök på Edsbacka Wärdshus julbord som blivit lite av en tradition för familjen Öhrlund.
 
Jag och busefin på Edsbacka, goa och glada efter god mat.
 
Och så då, mina vackra föräldrar, belåtna och glada om än så trötta efter glöggaftonen som pågick ända in på morgontimmarna!
 
Det var allt för nu, ta väl hand om er!
På återseende~ ♥
 
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela