stardustchild.blogg.se

Det är ändå ett hotell, ett spahotell - människor ska vara avslappnade, ostressade, lyckliga, glada här.
Likförbannat, har jag sett åtminstone ett dussin människor i ögonen idag, givit dem ett leende som jag alltid gör, men bara fått ett enda tillbaka. Från ängeln, från hon som vände om.

Jag ägnade ju morgonen åt stranden och när jag kom tillbaka och gled in på Restaurang Akvarell, sitter hon plötsligt där vid ett bord. Hon ser mig inte, men hon ler. 

Jag skyndar mig till mitt bord där mamma sitter för att peta till henne och säga att jag sett henne igen, men när jag vänder mig om och ser på bordet hon just satt vid - är det tomt. Inte ens en tallrik som tecken på att hon ens skulle ha suttit där mindre än en minut tidigare.

 

Jag blir så förvirrad och samtidigt förbannad.

Hur svårt är det att dra kort på smilbanden när någon gör det mot dig?

Jag brukar kämpa med det där, försöka fånga folks blickar på tunnelbanan eller i stan bara för att få ge dem ett leende och se om de ger mig ett tillbaka. I 99% av fallen, blir det inte så, men jag är envis och ger inte upp. Jag tänker hitta de där enprocentarna och ge dem ett stort leende som tack för att de gav mig ett.

 

Nu har jag i alla fall gömt mig i en mysig korridor där inte många går, med mina tankar, min dator och mina fingrar till vapen. Nu ska jag jobba på manuset och lyssna på Gotye eller Cirque du Soleil-soundtrack.