stardustchild.blogg.se

Väskorna är packade, jag är som vanligt helt övertygad om att jag har allt och lite till, trots att det längst ner i maggropen ligger någon och river på insidan om att det är något jag har glömt.
Jag har inte glömt något. Jag lovar.

Nyfärgat hår, nyklippt hår. Fruktansvärt trött för tillfället, men det kan också bero på att jag inte ätit så mycket idag.

Å andra sidan gick jag och Niki och la oss alldeles för sent igår och gick upp omänskligt tidigt idag. 

 

Det är bara... Sex timmar och tjugotre minuter kvar nu.

Danmark, here we come. Det ska bli så kul, trots att jag faktiskt aldrig åkt så långt utan någon i min familj tidigare. Det längsta jag kan komma har väl varit en flygtripp till Skåne för ett par år sedan, för att hälsa på min mormor.
Nu ska allt skötas av mig och Rasmus. Konstigt nog, har jag dock inga nojor. Inget känns skrämmande eller så. Jag känner mig lugn och sansad. 

 

Har inte hunnit skriva de sista två dagarna. Tiden bara rusar iväg. Jag vet inte vart den tar vägen, jag vet inte varför, men jag vet att jag vill hänga med. Det är därför jag inte alltid hinner skriva ner mina tankar. Det är inte för att jag glömt dem.