stardustchild.blogg.se

Death Cab For Cutie håller mig sällskap i form av vackra toner och raspiga röster nu när alla andra har somnat. På min sida av jorden har klockan precis slagit halv tolv. På natten. Hemma i Sverige, är den halv sex på morgonen. Hej Sverige, ni befinner er i framtiden!

Jag gillar inte att ligga efter.

Nu är det bara tre dagar kvar till söndag, då jag lämnar mitt hem här för att åka hem till mitt andra hem. Det blev ett par 'hem' i den meningen.

Det känns märkligt, för här stannar tiden samtidigt som den går jättefort. I samma sekund som vi landade på Fort Myers flygplats för snart fem veckor sedan, kändes det som om ingen tid alls gått, trots de elva och en halv månaderna sedan det förra besöket, sommaren -12. 

När jag nu synar dubbelsängen i gästrummet som jag belamrat med alla tusen saker jag samlat på mig under den här sommaren hittills, vet jag att det är dags att åka hem. Nya äventyr väntar och som jag längtar efter dem.

Friden varar inte länge i Sverige för mig dock, jag är bara hemma i strax över ett dygn då jag packar upp, packar om, färgar mitt hår och drar vidare med tåg mot Linköping för en vecka av NärCon.

Tänk att det har gått fem år sedan mitt första NärCon, mitt första konvent som jag bara åkte på för att jag var förälskad och helt övertygad om att jag skulle kunna få tillbaka min före detta pojkvän som inspirerat mig att åka dit. Vad jag har växt sen dess. Jag har klarat av den extrema jagärsåtuffförjagblandarallamönsterochfärger-perioden, jag har klarat av svartochsvårtrettonår-perioden, jag har klarat av nuvetjagintevemjagärsåjaglåtsasvarahippieblandatmednågotannat-perioden och de resterande tre åren fram tills nu, har jag insett vem jag är och att jag numera är ganska nöjd med henne.

Igår packade jag upp mina nyinköpta, alldeles för dyra och heliga hörlurar. Mina Sony MDR-X10 som ska blänka i sommarsolen medan jag drömmer mig in i deras musik. Deras kärlek, deras rytm. På sista tiden är jag helt förlorad i musiken och det präglar min bok. Citat, efter citat har nu gjort så att jag fått börja skriva musikregister längst bak i boken. Men det gör mig glad, det sätter en personlig prägel.

Jag ser fram emot NärCon, samtidigt som jag faktiskt är lite rädd. Dels för allt med dig, men oroa dig inte. Självkritiken ökar när jag tänker på att det är första gången jag är chef över så många människor - men jag vet att det kommer gå bra, annars hade det inte varit meningen att jag skulle få det.

Jag har lyssnat om på Jonas Gardells sommarprat den här veckan och även på Maja Ivarssons. Jag kommer nog att lyssna om ännu en gång, så vackra var dem och så mycket berörde de mig.

Har lyssnat på Sarah Dawn Finers och Helena af Sandebergs också, det var fint och jag log ett par gånger mellan att jag övervägde orättvisor som präglat deras liv men som ändå gjort dem till dem de är.

När jag kommer hem från Linköping är planerna lite lösa. Sen i augusti, åker jag med största sannolikhet upp till Gävle för att fira min partner in crime Rasmus, som fyller arton! Wohoo!

 

Konklusion, imorgon måste jag verkligen se till att lösa min packning. Stora grejer som ska hem den här gången och som vanligt, många grejer som ska hem den här gången.

Utspritt och rörigt inlägg, förlåt för det, men jag är lite uppe i varv.
Tror att jag ska dra Maja Ivarssons sommarprat en gång till innan jag somnar, medan jag skriver klart mitt kapitel.

Sov sött.