stardustchild.blogg.se

Idag lyser solen och det finns inte ett enda spår av att en fest ägt rum på Rubinen 5 i Rotebro till sent igår kväll, mer än minnen i tjugo personer, unga som äldres hjärtan. Mina tonårsfester är inte som andras tonårsfester.

Amanda var här och andra Amanda och Linnea och en massa, underbara människor ur klassen som blivit likt en andra familj för mig vid det här laget. Det kändes så otroligt mysigt att ha alla här. Alla här som glada, utan stress och press och prestationstvång. Vi hade bara roligt. Som det ska vara.

Det har varit två stressiga veckor nu, med alla saker som ska in. Jag har två inlämningar kvar som jag tänker bli klar med och skicka in idag. Sen har jag ett prov på onsdag som jag har missat. Resten är passé. Det är över. Det är dags för sommarlov för att fira årets (förhoppningsvis) varmaste och mest magiska tid.

Madrassen som den sista gästen sovit på, ligger nu prydligt ihopvikt på golvet i mitt rum och närvaron hänger ännu kvar i form av tankar efter många filosofiska samtal.

Det var en fin kväll, full av musik, tävlingsinstinkter, härliga dofter av mat och bakverk, gemenskap, glädje, skratt, dåliga ordvitsar, talang, sommar och kärlek.

Jag har skrivit klart femtio sidor på vad jag tror kommer att bli min första bok.

Jag som aldrig blir klar med saker. Men den här gången har jag faktiskt skrivit hela femtio sidor, i rätt ordning utan att vara missnöjd. Tänk om den faktiskt blir färdig?

Det är bara tolv dagar kvar innan jag lyfter och får flyga över Atlanten för jag vet inte vilken gång i ordningen och komma hem till mitt älskade Florida. Där ska jag vila upp, sola mig brun, leva lite hälsosammare, sova bättre, umgås med mina fantastiska vänner och bekanta, samt ägna en väldans massa tid åt mitt skrivande för att göra mig själv lycklig.

Fem veckors tid i mitt andra hem som jag inte varit i på över elva månader.

Sen är resten av sommaren full av andra äventyr, för det är så jag vill ha det. En äventyrare utan äventyr är ingen äventyrare och jag, jag är en äventyrare. Så är det bara.

"Du är nog den mest annorlunda person jag någonsin träffat. Du får tolka det som du vill."

Okej, jag väljer att tolka det som något positivt, eftersom det kommer från dig. Jag kan vara annorlunda, jag kan vara speciell, jag kan vara udda om folk så vill - men huvudsaken är att jag aldrig tappar mig själv. Igen. Aldrig.

Jag är hellre annorlunda och mig själv, än "normal" (I vems ögon?) och inte mig själv.

Jag samlar på badankor, äter för mycket broccoli, fascineras av händer för att jag tycker att det är en av de vackraste kroppsdelarna som finns, pratar så mycket att jag själv tappar bort mig i mina meningar ibland, läser böcker med dumma fakta som ingen behöver veta, älskar ballonger lite för mycket för att vara arton år, köper kalejdoskop för månadens sista pengar, bestämmer att det är vår när det bara är februari och börjar gå i piratbyxor bara för att bevisa det och jag planerar att bli världens första, legitimerade drömmare.
Jag föredrar att fördriva min tid genom att planera allt jag ska hinna med under mitt kommande, långa, fantastiska liv. 

Om bara tio dagar är det sommarlov.

Jag har haft svårt att skriva nu på ett tag, men det kommer igång igen, från och med idag.