stardustchild.blogg.se

Jag hittade den här, mitt på vägen där jag vandrade hem i försommarkvällen. Jag blev lycklig och log fånigt åt att någon måste ha tappat något så fint. Mitt leende breddades lite mer efter en redan så underbar och lycklig kväll.
Jag behövs. Jag är odödlig.
Jag är glad, jag är ung, jag är vild, jag är vacker.
Jag vet inte var skylten kommer ifrån och jag var väldigt sugen på att ta med den hem bara för glädjens skull, men stoppade mig själv då jag insåg att jag ville skänka nästa förbipasserande samma glädje.

Det har varit en fantastiskt underbar dag och jag vet inte var all energi kommer ifrån.
När jag kom hem, sa jag det rakt ut.
"Åh, vad jag är glad!"
Mamma sa åt mig att dela med mig.
Glädje hemma har blivit lite som mjölk.
Ja, men... Ungefär - "Isabell, du har druckit upp all glädje här hemma. Nu får du se till att skaffa mer!" med svaret "Nej, den kommer inte hemifrån, jag har faktiskt skaffat den själv!"

"Take a sad song and make it better."

Jag har stått och räknat på tre K-brunnar och fått ordentligt med kärlek för det, så det var värt att ödsla de sextiosex sekunderna av mitt liv på det.
Jag har druckit cirka en halv deciliter soja för att jag blev utamanad. Det smakade förjävligt, men det var lite fint ändå. Då kan jag lägga till det på min Bucket List OCH kryssa av det direkt.
Jag har haft en mycket kort, men innehållsrik och fin sommarpromenad med Niki på parkeringen i Rotebro Centrum i väntan på hennes tåg till Uppsala.
Jag har fått ett fabulöst feedbackord som jag inte kan uttala på mitt manus av Rasmus - "superoptimoptisktopipangfenomenalisk!". Troligtvis årets bästa ord, med tanke på hur positivt det låter.
Jag har agerat en ytterst könsförvirrad Romeo Montague i klänning mot sjukt duktiga Allan.

Och nu sitter jag här. I mitt stjärnprydda rum.
I fjorton andra tonårsrum runtom i Stockholm och dess förorter, ligger fjorton andra stjärnor och sover. Med all rätt, det har varit en lång och på några sätt krävande dag - men den har varit kul och värdefull.
Jag har tagit tusen bilder känns det som, även om det säkert bara är två-tre hundra.
De ytterligare fjorton stjärnorna som spelade igår och i förrgår ligger nog också och sover nu. Kanske är det bara jag som är vaken?
Inte länge till dock. Mina ögonlock är också tunga. Oberon och Puck, lägg saft på dem när jag sover så att jag kan drömma mig iväg till Julias balkong under Trettondagsaftonen. Se, jag är så trött att jag blandar ihop alla historier.

Soundtracket till Finding Neverland spelas i mitt stjärnbeklädda rum, en flik med WeHeartIt och en sökning på 'Dreamer' ligger uppe och jag har kvar lite av det där ruset som legat i mig nu under kvällen.
Det är sommar. Jag behövs. Jag är glad, jag är ung, jag är vild och jag är vacker.

Min stora, andra familj har gjort mig stolt idag.
Imorgon kör vi sista föreställningen för årskurs två. 
Tiden har gått så fruktansvärt fort. Jag börjar trean om, give or take, tre månader. Jag tar studenten om tolv-tretton.
Det ska bli den bästa föreställningen hittills. Sådetså.
Sov sött alla fina läsare~ 
Sov sött, mi Ohana~

Nu faller jag ner bland mina stärnor och svimmar av i stoftet~ ♥