Det är svårt att sova när regnet är så vackert.
Det smattrar mot fönstret i mitt rum på baksidan av huset.
Vårregnet, sommarregnet, regnet som jag alltid älskat.
Aldrig kommer det lämna mig, oavsett vart jag mig i världen vänder, står jag här med fulla händer, händer fulla utav vatten, som jag alltid älskar.
Det har varit en ledsen dag.
Saker har inte alls varit bra, känts bra.
Likt många andra sorgedagar har jag försökt gömma mig bland stjärnorna, historierna, musiken och fantasin, men det har inte räckt.
Nu är klockan över två och det är måndag. 29 dagar kvar. Fem kompletteringar som ska vara färdig innan den 19:e. Sen är jag klar med gymnasiet. Sen flyr jag ner till Skåne för ett tag och min skånska ängel Li.
Därefter kommer Peggy och Hazel från Florida för min student. Sedan åker dem med oss tillbaka till paradiset, de långa nätterna som aldrig tar slut, solen, musiken, pooldoften, Bob Evans-kvällarna, Daddy Dee's-utflykterna, kärleken, suset, det underbara.
Nej, jag tänker inte rymma dit i förväg. Jag ska verkligen kämpa för att orka med den här sista månaden.
De här sista 29 dagarna.
Det ska gå, för jag är starkast.
Det ska gå, för jag är starkast.
Godnatt ♥