stardustchild.blogg.se

 

Just nu, är året 2015, i alla fall i nio dagar till och världen är lite uppochner.

Därför har jag några saker jag skulle vilja berätta, trots att ni ännu inte finns.

 

Oavsett om jag får er på naturlig väg eller adopterar er från någon som vid den tidpunkten inte har möjlighet att uppfostra och ta hand om er, kommer jag att fylla era liv med all kärlek som finns och låta er vara de prinsar ni förtjänar att vara. Era liv kommer att fyllas med sagor, Peter Pan, Fruit Loops, musik, teater, film, kalejdoskop, luddiga sockor, pepparkakshus, vardagsdagskalas, möten med olika typer av människor, våfflor, skratt, road trips, hoppande i sängar, lärdomar, äventyr, kramar och oändliga mängder kärlek. 

 

Jag har gått i skolan i sammanlagt tretton år, innan jag började på Folkhögskolan där jag nu går. Sammanlagt har jag avlagt de tretton åren på sju (Detta ännu ett bevis för vilket sjukt samhälle vi lever i, då vi inte kan skydda de i skolorna mot mobbing och trakasserier, utan att det är de som tvingas att flytta) olika skolor. 

Under de tretton åren, har jag haft ungefär tio lektioner i etik - där vi aldrig tog upp hur vi skulle behandla vår omgivning, utan bara pratade om att man inte får vara dum mot folk i klassen. 

I åttan, hade vi sexualkunskap under vad jag minns som en termin - inte en enda gång, pratade vi om respekt gentemot de vi har sex med eller gör sexuella anspelningar mot. Det ligger självklart en respekt i att vara skyddad och se till att den andra personen inte hamnar i en situation som den inte vill hamna i, men vi pratade aldrig om möjligheten att en person kanske inte vill ha sex alls.

Naturligtvis ska mycket av det ansvaret ligga på föräldrar och familj, men då alla inte får den typen av värderingar från sin omgivning, tycker jag att det känns sjukt att skolan inte är ännu tydligare med detta.

 

Vi lever nu, i ett samhälle där en femtonårig flicka för två år sedan anmälde sex pojkar för gruppvåldtäkt, då de under en fest turats om att slita av hennes kläder och ha sex med henne mot hennes vilja i ett låst rum, som friades och som det nu, två år senare pratas om att ta upp fallet igen i hopp om fällande dom. Tyvärr ser det heller inte särskilt trovärdigt ut att det kommer att ske. 

Vi lever nu i ett samhälle som inte anser det bevis nog att se på dokumentationen av mina skador, samt prata med läkarna från de tolv dagar då jag befann mig på sjukhus efter att jag blivit våldtagen, för fällande dom. Han får gå fri och fortsätta skada andra.

Vi lever i ett samhälle där en kvinna blir sexuellt trakasserad av en man, varpå hon försvarar sig genom en örfil och åker dit för misshandel.

 

Vi lever i ett samhälle där en kvinna har större risk att bli kallad för hora eller höra att hon är billig, slampig eller "ber om det" än att hon får höra att hon är vacker. Vi lever i ett samhälle där en kvinna får lära sig redan som barn att inte gå hem ensam på kvällen eller att alltid ha någon form av vapen i väskan. 

 

Det jag vill säga med det här, är att jag kommer att låta er testa allt som inte skadar er och andra, för att låta er utforska vem ni är och vill vara i livet.

Det är okej om ni i själva verket inte är prinsar, utan är prinsessor, både och eller inget av det. Det är okej om ni förälskar er i andra prinsar, prinsessor, eller flera personer åt gången eller ingen alls. Det är okej om ni vill färga håret blått ena veckan för att nästa vecka raka av det eller testa något nytt.

Jag kommer bara att begära en enda sak tillbaka och det är att ni respekterar de medmänniskor ni har omkring er, oavsett hur världen ser ut när du växer upp, vilket jag inte vet.
Jag kommer att begära att ni fortsätter i kampen mot jämställdhet, för att vi ännu inte vet hur det kommer att se ut då, men att vi vet hur långsamt den processen går nu.

 

Jag växer upp med en generation som är betydligt mer accepterande och full av kärlek än den förra, då vi kämpar för mångfald, jämställda rättigheter, HBTQ+-acceptans, feminism, fred och kärlek, plus mycket mycket mer - men tyvärr växer jag också upp med en generation som fått tillgång till högkvalitativa verktyg såsom internet, sms och andra sociala medier där det är mycket lättare att bedriva hat och negativa kampanjer.

Ingenting är svart och vitt och det kommer er generation garanterat inte heller att vara - men det finns inga ursäkter för att bara titta på.

Det här klyschiga "ingen kan göra allt, men alla kan göra något" är inte klyschigt utan anledning.

Oavsett vem, vad och hur ni vill vara, kommer ni att vara mina, vilket automatiskt kommer innebära att jag präntar in all above, varenda dag på något sätt. Jag kommer att läsa sagor om barn med samkönade föräldrar, jag kommer att klä era rum i regnbågens färger och varje sommar ta med er på Pride, likt mina egna föräldrar gjorde med mig. 

 

Jag hoppas innerligt, att det samhälle och den generation ni föds in i, kommer att vara en mer miljövänlig, kärleksfull, krigslös och accepterande värld - och oavsett om det är så, är det här brevet viktigt.

 

 

 

Tills dess, hoppas att era själar ligger och svävar på en plats där det är mjukt och vackert julpyntat.
God jul och hopp om ett vackrare nästa år, mina gossar,

Mamma